fredag, maj 19, 2023

Missmod och ta sig i kragen

I morse vaknade jag med huvudvärk, migränkänning och illamående. Jag kände mig med ens missmodig, det spelar verkligen ingen roll vad jag gör, botox, förbyggande piller, kosten, vila …. jag får ont i huvudet ändå. Tog medicin, pallrade upp mig i soffan och dåsade i fyra timmar. Kände mig väldigt, väldigt ensam precis då. 
Men kanske botoxen gör så att jag inte blir helt utslagen? På eftermiddagen kvicknade jag till, kunde äta en bit, tog mig till poolen och kunde simma lite. Sakta men ändå, jag tog mig ut. Sen satt jag i skuggan, andades, landade och övade mig på att ta mig själv tillbaka. Migrän är en sjukdom, det är inte den jag är. Man pratar inte så mycket om det, hur det faktiskt är att leva med svår migrän. Känns som något man ska sköta själv och kanske framförallt drar på sig själv. Vilket inte är sant alls, det är en kronisk sjukdom men betraktas som ett tillstånd som drabbar någon då och då beroende på dåligt leverne. Mmmmmm. Det finns varianter, absolut. Stress, alkohol, choklad, starka ostar, mens  med mera  … sägs vara utlösande faktorer. Kan så vara. Så what? Ska vi som har det sluta leva för det? Jag åt pizza igår, är mitt straff för det ett anfall? En pizza jag åt igår har gått bra förut.
Migrän är en kronisk sjukdom. När vi är bekväma med den insikten kan vi ta nästa steg. Det drabbar främst kvinnor. Men det forskas mest på män. I vanlig ordning. Det är den värld vi lever i. Om det varit det omvända är jag tämligen säker (har inga statistiska belägg men en stark magkänsla) på att inställningen, forskningen och behandlingen av migrän sett annorlunda ut. 
Nåja.
Nu framåt kvällningen är jag ok, har både packat och beställt taxi till flygplatsen i morgon kväll.
Ska unna mig en kvällspromenad till hamnen och en god fredagsmiddag på en bra tapasrestaurang. Men först en kaffe hos Mika på hörnan. Jag går under benämningen ”The swedish lady” där, myntat av två stammisar, Rosie och Sara från Skottland. De har bott här i 25 år och tyckte att jag behöver öva mig på att dricka gin och tonic då de hörde att jag beställde alkoholfri sangria. Jag lovade dem att ta en gin och tonic med dem nästa gång jag kommer och har sällskap. Oh. Då tyckte de jag var supersmart som inte dricker alkohol när jag är på egen hand och funderade på att testa det. Sen tittade de på varandra och skrattade så de tjöt. Så söta skottish ladies! De vill jag gärna träffa igen. Jag har träffat så sköna människor här, de kommer finnas kvar i hjärtat.


Mika muntrar upp mig, alkoholfri sangria och smågodis. En sån kvartersbar unnar jag alla.

1 kommentar:

  1. Vad synd att du fick migrän! Skönt det släppte ändå… kul sällskap du träffat! Flyg lugnt hem! Kram Eval8

    SvaraRadera