Ut i det blå

Det var lite party igår. Inte på något sätt vilt, vulgärt eller hejdlöst men ändå, lite party. Bostadrättsföreningens årstämma med middag "etterpå". Möte, välkomstbål, vin till maten och en avec till kaffet sen så..... Lite ovan vid party skulle man kunna säga. När jag hämtade tidningen i morse var redan grannen vaken, hon som var på samma party, skillnaden är att hon är 90 och det är ju inte jag. Fast det kändes så just då. Nu har jag kammat till mig, varit på inspektion med andra gårdsråd i vårt bostadsområde. Kan ju låta lite trist men faktiskt inspirerande att se hur andra har det. Få lite tips och idéer om vad vi kan fixa och trixa med på vår gård. Älsklingen såg lite skärrad ut när jag kom hem, han vet vad mina idéer kan få för konsekvenser. För honom alltså. Lite jobb och så där. Men nu har jag lovat att hålla mig lugn och på egen tomt. I alla fall ett tag.
Och om nu vädergudarna bara håller sig lugna ett tag blir eftermiddagen säkert jättemysig. Världens Bästa Väninna ska sjunga ju och det vill jag ju inte missa. En utflykt får det bli!

Strutsmetod

Så blev det en annan dag till slut. Lite skönt tycker jag! Dessutom fredag, fast det regnar och är kallt så är det ju ändå helg snart. Härligt!
"Har vi några planer för helgen" undrade Älsklingen.
"Nä, tror inte det" svarade jag lite förstrött, tänkte att barnen är hos sin pappa.
"Åh, vad skönt" sa han och styrde kosan mot jobbet i Stora Staden.
Sen tittade jag i almanackan, den där jättestora som hänger på dörren till förrådet.
"Men vad tus....."
Ikväll är det årsstämma med middag i bostadsrättsföreningen, i morgon är det inspektionsrunda på gårdarna med alla gårdsråd (jag är en sån) och styrelsen, Stora Syster ska övningsköra (med mig), om två veckor är det student och just ja, jag skulle göra några pajer va? Present ska inhandlas, tvättstugan är bokad och så lite till. Vi hade visst lite planer ändå. Funderar att klistra upp stora almanackan på kylskåpet, glömmer visst så lätt. Det jag inte ser finns inte. Ungefär.
Trevlig helg på er!

I morgon är en annan dag!

När jag väntade Största Systern 1987, gick på föräldrakurs och i studiesyfte fick se Gudrun Schyman krysta fram sitt barn blev jag inte det minsta avskräckt eller fundersam inför det.
Om jag istället hade fått se en film inspelad i ett hem med tre hormonstinna tonåringar och en PMS-mamma hade jag möjligtvis dragit öronen åt mig och ställt HELT andra frågor än de jag ställde då.
Såklart hade jag inte brytt mig det minsta, för så skulle ju inte mina barn bli. Eller jag själv heller, för den delen. Kanske främst det. Just idag framstår jag nog mest som släkt med Häxan Surtant. Vilken tur att det är en ny dag i morgon! Jag riktigt längtar!

Saltad brud

Nu hampade det sig så att jag hade ett presentkort på spa-behandling som låg och drällde i en låda, vilket passade sig väldigt bra efter "trädgårdsförstörarhelgen".
Jag bokade en tid och försvann in i sköndimmor ett par timmar. Kroppspeeling, kurbad, ansiktsbehandling och en helkroppsmassage satt som en smäck.
Ett litet tips bara: Raka INTE benen 1 timme innan peeling med havssalt. Ni vet det där om att strö salt i sår? Så, en stunds njutning blev en stunds självbehärskning och förbannelse om fåfänga, men man lär så länge man lever!

Dream on!

Jag behövde ta en liten paus. Ta igen mig lite då helgen som gick ägnades åt "trädgårdsförstörning". Det tyckte i alla fall ungarna. Nu är det på sikt en förbättring på gång, utan taggig klätterros, bucklig, hängig häck och skrovlig gräsmatta men tja, just nu så..... önskar jag att det redan var klart! "En sak i taget", "var sak har sin tid" o s v. Måhända känns det nu lite kalt på den s k tomten, men jag har god fantasi och kan riktigt "se" det nya, fina, vita staketet, stolpar med "överhäng", spaljéer med frodiga klängväxter, gräsmattan som får nytt liv och blir grön och frodig. Som sagt. Jag har MYCKET god fantasi! Väldigt lite ork. Passar bättre som arbetsledare faktiskt när jag tänker efter. Och var det inte något om att delegera vi lärde oss på fritidsledarkursen, den där på -80-talet?! Ska nog damma av lite av de kunskaperna igen. Det blir i alla fall klart vilket år som helst. Bra så!

Älsklingen gav sig på klätterrosen som helt enkelt frusit ihjäl i vinter.
Riva, riva, slit, slit och så var den borta!

"Men, mnja, ska vi inte göra något åt alltihop liksom"?
"Börja om från början"?

Ok. Sagt och nu: Gjort!


Som sagt, man kan ju tänka sig hur det skulle kunna bli!

Strandliv i sikte

Så här års duggar ju bantartipsen tätt. Så tätt att några ramlat rakt ned i huvudet på mig. Ja, ja. Jag har haft lite annat att stå i och ut med under ett par år nu, så vikten har liksom skött sig lite själv. Och då brukar de flesta förstå, att med det menas en uppåtgående kurva. Somliga av de medikamenter som förskrivits mig och som jag ätit i tron om att jag skulle bli frisk och pigg igen, har haft lite med den där uppåtgående kurvan att göra liksom rökstoppet julafton 2008.
Men,
för fyra veckor sedan tänkte och tyckte jag att det ändå var lite dags att ta tag i kurvan ändå. Sagt och gjort. Det går skapligt sakta men trenden är bruten, kurvan pekar nedåt.
Lite svårt är det, eftersom rörelse och aktivitet orsakar trötthet, värk, stelhet och sjukdomskänsla. Nej, inte träningsvärk! Det hör till mitt "syndrom" och något jag måste vänja mig vid.
Svårt är det också för grannarna har köpt en ny grill. De grillar varje dag/kväll och de bjuder på godsaker, mumsbitar och "försöksbitar" hej vilt. Nyss t ex, när jag grävt bland lite blommor och buskar sträcktes det mot mig en grillad med bröd. "Nej tack" är ju jättetråkigt. Fast ett bra bantningstips. Får hasa ett varv extra runt kvarteret i skymningen. Beach 2010 kommer ju, oavsett!

I skuggan under ett träd

Igår var en spännande dag. Efter timmarna i växthuset bar det av till Stora Staden för att beskåda en fotbollsmatch. Nu tillhör inte det en utav mina vanliga sysslor en onsdagkväll, för ni som hängt här ett tag vet ju att då målar jag. Och mina målarkvällar rör man inte på. Men, nu är det kursuppehåll över sommaren och onsdagskvällarna behöver ju fyllas med annat.
Så varför inte en fotbollsmatch? En i Svenska Cupen. Med en "känning" i det ena laget var ju saken given. Hängiven supporterskara på läktaren, fint och varmt väder gjorde att det blev en härlig kväll. Dessutom kunde Älsklingen slita sig från jobbet en stund och gjorde mig/oss sällskap. Så vad kunde gå fel?
Ja, det var väl det då att "vårat" lag inte vann. Men det berodde inte på hejarklacken, för oj, vad vi hejade, klappade och ropade! Ibland går det ju bara inte som man vill!

Idag har det varit högsommarvärme här. Jag går på sparlåga för dylika utflykter som den igår tar på mina krafter. Jag håller på att lära mig det, vad "batteriet" räcker till, och det tar lite tid. Å andra sidan har det varit helt ok att sitta i skuggan under ett träd i dag och bara finnas till. Ja, tre timmar i växthuset först då. Men sen. Återhämtning pågår. Jag har haft god hjälp där under trädet. Av grannpojken, tre och ett halvt år. Härliga sanningar har jag fått mig till livs och så många myror, maskar, gråsuggor och tusenfotingar jag fått se idag, var det länge sedan jag såg. Han är en liten herre som helt är här och nu, det är bara att hänga med och njuta. Det behöver man ibland!

Jättelångt. Fast sant.

Förra våren inledde vi trädgårdssäsongen med att byta vattenutkastare. En kranmojäng som sitter fast i väggen på utsidan av huset, förankrad i en vattenledning inne i huset. Om man inte vet hur man stänger av vattnet vid dylika byten, tillkallar man sakkunnig. Det gjorde vi, rådet var att vrida på en kran i ett "servicerum", nåt rum med värme, vatten och sånt. Det gick nämligen inte att stänga av vattnet bara i vår lägenhet.
"Konstigt" tyckte Darling men gjorde som han blev tillsagd, ströp vattentillförseln och tog sedan bort den gamla vattenutkastaren. Fick han dit den nya sen då? Så där lätt, enkelt och ledigt som han sa, den där kranförsäljaren? Nähähedå.
Bara efter en liten, yttepyttestund, började det röra på sig i området där vi bor.
"Vi har inget vatten"!
"Har ni"?
"Nä, inte vi heller"!
Så himla enkelt fixade man "trevlig" stämning i ett radhusområde klockan 14 en söndag, strax middagstid. Eller de var svettiga och dana efter ett pass i trädgården och tänkte duscha?!
Nopes. They did not!
Sakkunnig tillkallades igen. Det fanns en annan kran att vrida på. Men DÅ blev det ju bra! Nu fanns det vatten i övriga området, bara vår länga var utan. Och här är det ju bara fem lägenheter, så det var väl ingen big deal????
Allting ordnade sig till slut. Sakkunnig avskedades, en jourrörmokare tillkallades och saken var biff.
Tills i fredags.
Vattenslangen kopplas in. Vrida, vrida på fina, nya kranen och va? Inget vatten?
Grannarna har ju vatten!
Men inte vi.
Rörmokare tillkallas. Han kom idag och vrider på kranen. Inget händer. Han går in, kollar under diskbänken, drar av en "hatt" på en ledning och visar "här stänger du av vattnet men vi ser ju att det är på"!
"Vaddå stänger av? Det gick ju inte"?
Rörmannen går ut igen och vrider på kranen. Nada. Vrider igen. DÅ! Då kommer det vatten! Mycket. Precis som det ska.
Men vad ända in i ...... ????
"Tja, det kan bli så där"! säger rörmannen, mumlar nåt om nån "kula" i vägen tackar för sig och åker.
Kvar står jag och undrar om det är nu man ställer sig i kö på lägenhet? En hyresrätt kanske? Med portvakt, fastighetsskötare och trädgårdspysslare. Rubbet!

Den där inbjudan!

I vår bekantskapskrets strösslas det med studenter och födelsedagar den här våren, så det har varit mycket tal om Inbjudan. Som i övriga riket. Av andra orsaker.
"Vem ska få en"?
Nu är det inte så att jag oroligt/nervöst/förväntansfullt väntat vid brevlådan vareviga dag. Eller, jo, ja, nästan då! Fast inte i väntan på någon inbjudan utan mer av oro/ängslan/leda vad försäkringskassan/Arbetsförmedlingen ska hitta på. Och så utlåtandena då, från alla som ingår i min "haverikommission".
Men,
den brevskörden har minskat och så kom det en inbjudan ändå. Helt otippat!
På finaste papper med lila rosett runtom. Handtextat kuvert!
"Va"?
"Vad kan det här vara"?
Åh, kära nån!
Det VAR en inbjudan till bröllop. Inte DET DÄR bröllopet som alla pratar om, utan ett annat, mycket viktigare, mycket roligare, mycket mer oväntat. Nu är det Älsklingens kusin som äntligen ska ta fracken ur skåpet, kan tro även en klänning till blivande frun, och så ska de bliva äkta makar. I slutet på augusti. Hela "sommraren" ska vi gå och suga på den karamellen, leta klänning och skor, ladda kamerabatteriet, boka hotellrum, hitta present och .....
Visst ja. Ska ju göra en egen inbjudan först. Till studenten. Mottagningen. Som närmar sig med stormsteg. Det här ÄR visst inbjudningarnas vår!

Vårröj

Idag har vi haft gårdsstädning på gården. Ja, vi har det höst och vår. Uppslutningen har väl varit sådär. Milt sagt. Men idag skiner solen, vi lockade med korv och bröd till alla som var med och det föll väl ut. Det är ju lite av betydelse av hur det ser ut där man bor så vi har rensat ogräs, klippt buskar, sopat och rensat ute. Även samlingslokalen skiner nu som en balsal efter storstädning.
Så var det bara det egna köket kvar då. För trist.
Jag tänker röja lite i trädgården istället. Städa bort lite fågellik kanske? I alla fall njuta av solen och den värme vi har idag för det gäller ju att passa på. Till kvällen väntar en dansuppvisning. Lilla Syster och kompisarna ska visa vad de går för i stadens sporthall och vi är där och hejar som vanligt. Fattas bara annat! Det är ju maj ju!