Värmebölja i sikte?

I somras byttes fjärrvärmeväxlaren till vår radhuslänga. Jag undrar åt vilket håll de växlade själva apparaten för vi fryser så väldigt! Som lite bonus fick vi dock pausmusik. Va? Pausmusik? Ja. När man spolar varmvatten och väntar på att fylla diskhon, badkaret eller bara tvaga sig med varmt vatten, låter det som vi har en Petterson-båt i väggen. Det dunkar. Det dunkar fasligt mycket. Så där mycket så när Herr och Fru L, som går upp kl 04.15 varje morgon och bor tre dörrar bort, spolar i kranarna för att tvätta sömnen ur fejjan, ja, då vaknar vi andra av rördunk. Inte trevligt alls. Synnerligen störande.
Jag har luftat elementen, kylan kunde bero på att det var luft i rören. Men när jag tömt alla element utan ett enda "ptjorrrfrässprutt"-tecken på luft, konstaterade jag att DET inte är problemet. För säkerhets skull tömde jag ut hur mycket vatten som helst, det kunde ju dölja sig en luftbubbla längst bort. Eller nåt.
Klart vi har påtalat problemet. Jag och Älsklingen har blivit något av "språkrör" i frågan, då fler av våra grannar har svårt med svenska språket och upplever att de inte blir lyssnade på. Vi har gnällt vänt oss till bostadsrättsföreningsstyrelsen flera gånger för att få reda på vad/hur vi ska göra men de har inte tagit det på allvar. Förrän idag. Se, det blev som lite kallt i deras länga också till slut. Rören räckte inte dit heller. Då blev det liv i rören luckan. Nu ska det utredas och åtgärdas i flygande fläng.  Tjo flöjt vad det går undan när  problems drabbar även "finare" folk. Vi vanliga innehavare av radhus vi kan frysa men när styrelseledamöterna får det kallt om tassarna blir det fart. Vad jag ogillar sånt! Man ska bli trodd och lyssnad på från början!
Nu kryper jag i yllesockorna och tjocktröjan igen, tänkte mig en skön lässtund i bästa fåtöljen. Och nej, jag är inte röd om näsan för att jag spetsat kaffet med whiskey. Jag fryser! Håll nu tummarna för att det fixar sig innan vargavintern kommer!

Välkommen till världen!

Sovmorgnar, det gillar jag! En sån här dag, när barnen är hos sin pappa, Älsklingen jobbar i Stora Stan och katten gick ut i går kväll skulle vara ypperlig som sovmorgon. Hade jag tänkt också. Vaknade strax före 8 att mobilen ringde flera gånger. La kudden över örat och tänkte somna om. Då började det ringa även på vanliga telefonen. Klarvaken blev jag och rädd att det hade hänt något, "sprang" nedför trappan för telefonerna var ju så klart på bottenvåningen.
"Hallå"??? ropade jag i telefonen, hur vilt som helst och glömde bort allt jag lärt barnen: "Svara alltid med namn så man vet var man kommit"............
"M har fått sin bebis" skrek Största Systern ivrigt i örat.
Det var en helt oväntad (nåja) nyhet på morgonkvisten, så hon fick ta om det igen och jag blev klarvaken.
"Herregud" sa jag.
"Trodde ju att det hänt något"!!!!!
När jag tänkt efter har det ju gjort det också. En efterlängtad bebisflicka har sett dagens ljus och allt har gått bra! Grattis till nyblivna föräldrarna! Jag tar sovmorgon en annan gång!

Trolleri, trollera och så kom solen fram!

När arbetsminnet sviktar i datorn är det ju plättlätt att uppgradera det. Ett starkare minneskort, tjoff i apparaten, och så orkar datorn mer.
När arbetsminnet sviktar på en människa blir det genast lite knivigare. Inga minneskort finns att köpa direkt. Men det finns olika former av uppgradering ändå. Man kan nämligen träna upp sitt arbetsminne. Är inte det häftigt?!
Det finns ett speciellt arbetsminnesträningsprogram (bara att komma ihåg det är träning......) som heter RoboMemo som visat goda resultat på barn med koncentrationssvårigheter, minnestörningar, dementa, hjärnskadade m fl. Jag tror på det.
Här är Store Bror lite betjänt av en "uppgradering" (och hans mamma stundtals) men vi har stött på kalla händer i sex år. Skolan har inte haft råd, jag har inte haft råd, hjälp har inte gått att få genom vare sig landstinget (fast det är de som rekommenderat det) eller kommunen. Nä. Hopplöst har det känts mellan varven. Så, vad gör man då? Jo, man köper Memory av olika slag och tvingar ungen att spela det i tid och otid. Det har resulterat i att både han och jag ÄGER på Memory men säg den tonåring som spelar sånt med sin mamma? Nä. Tänkte väl det. Och i garderoben ligger ca 27 olika memory-spel. En guldgruva att slänga ut på Blocket?
Det hampade sig så, att jag igår var på Store Brors skola och hade (som vanligt) laddad med argumentkanonen och åsiktsbazookan för att han ska få fortsätta inskolningen i vanlig skola med de resurser till förfogande som utlovades i våras. Laddad mamma med andra ord!
Nu behövde jag aldrig använda artelleriet, de har redan fattat galoppen och har en plan. Fantastiskt. När vi pratade om hur lätt det är att glömma bort saker och ting, läxor, uppgifter, datum, vart man är och vart man ska m m tittade specialläraren på mig, frågande och bläddrade i sina papper.
"Men vi har ett program på skolan som heter RoboMemo som tränar minnet, kanske ska han få prova det"?
Ibland är det tur öronen sitter i vägen, annars snodde munnen sig runt hela huvudet i ett leende! Han kanske ska det va!!!! Prova!!!! Ibland måste man bara nå PUNKTEN innan saker och ting funkar. This was meant to be! Han börjar i morgon! Och jag nyper mig i armen hela tiden, men det är alldeles, alldeles sant! De KAN trolla på Store Brors skola! Det FINNS solskenshistorier!

Ditten och datten

Som mamma överöses man då och då (jämt) med frågor. Jag gör väl som de flesta andra och svarar på rutin, ibland engagerat och ibland, ja, hm, lite mindre engagerat. Det senare alternativet kan visa sig vara förrädiskt då frågeställaren allt som oftast är en tonåring och de lägger jädrar anamma ALLT på minnet som kan vara till fördel för dem själva. Har man då, som jag gjorde i ett obevakat ögonblick i helgen svarat så där lagom luddigt och helt enkelt inte varit med på själva grejen, ja, då åker man dit. För jag har ju LOVAT! Och ibland kostar det. Många pengar.
"Va, har jag lovat det"? kan jag ju undra sen och se mig förvirrat omkring.
Och då håller de ihop, de små liven. De som annars inte tål att vara på samma våningsplan är plötsligt så sams så klockorna stannar.
Men,
så kan man också få en fråga av det här slaget:
"Var sätter man frimärket på ett brev"?
Swooooosch, så åker tant minnesraket till brevskrivarlektionerna i fyran. Ja, det var väl sisådär 1974-75 kallt nånting. Ni som gick i skolan då minns det säkert. Brevpapper, kuvert och FRIMÄRKE fick vi. Av fröken. Sen fick man lära sig från grunden. Att börja och avsluta ett brev. Skriva stycken. Inte börja med "Jag" (har jag aldrig fattat vitsen med iofs men det är väl ett annat inlägg), och sen skulle kuvertet skrivas. Ordning och reda med avsändare och allt. Jag gillade det där och hade många brevvänner. Ett tag samlade jag på frimärksstämplar och jag var en fena på postnummer. Eeeeeh. Ja. Det var lite bra att kunna. Nu har just den avdelningen i minnesbanken stängt för säsongen (for ever) och man kan enkelt googla det. Så där värst ofta skriver man ju inte riktiga brev heller. Allt det här fick Stora Syster veta bara för att hon skulle posta ett brev. Suckande fick hon fråga om:
"Var sätter man frimärket på ett brev"?
"Övre högra hörnet".
"Glömde jag säga det"? och knorrade till det med
"Gammal kunskap sitter där den sitter".
Tyckte då att jag hörde något i stil med:
"Gamla tanter snackar mycket"!
Kanske de gör. Kanske vet de vad de pratar om också. Då och då!

Bradag

Inte blev det så himla mycket shopping på tantträffen i Stockholm idag. Desto mer fika, prat och skratt. För oss var det long time, no see så vi hade mycket att gå igenom. Nog så viktigt och välgörande för själen! Jag hann med en träff med Bästa Väninnan och Nya killen också, över en pizza i Gamla Stan. Hur mysigt som helst. Nu har jag precis landat i soffan, blivit serverad ett glas rött av Älsklingen och sparkat av mig skorna. Njuter av en lyckad lördag för egen del, att Älsklingen mår lite bättre och att Lilla Syster umgåtts hela dagen med sin nya bästis och är glad och lycklig igen. Dagar som denna samlar jag på!

Växel hallå!

Nä. Doktorn ringde ju aldrig upp igår och att forcera en stängd telefontidsväxel är till synes lika omöjligt som att det finns isglass i helvetet. Man kan väl säga att den sjuksköterska som vidtalades igår morse och talade om att provsvaren fanns, men att hon inte fick/kunde säga resultatet utan hänvisade till den doktor som sedan inte ringde upp, ja hon orsakade en stor portion oro i radhuset. Så dagens mission är att jaga rätt på en läkare för att få ett besked innan helgen så jag vet vad jag ska göra med Älsklingen som blir allt blekare om nosen. 10 ggr har det ringts till växeln och samma telefonissa kopplar till den telefon som är inställd på "Vi har telefontid må-to 8.00 - 10.00". Tio ggr!
"Är du dum i hela huvudet" har jag ju lust att vråla.
Nu är jag ju synnerligen väluppfostrad så det gör jag ju inte. Jag åker helt enkelt dit! Vänta nu, det är visst något jag ska ha med mig...... Visst ja! Älsklingen! Baxa, baxa, stötta, stötta...... Fråga mig just nu och jag är FÖR privat sjukvård. Helt klart! Fly mig en doktor och jag släpper aldrig taget mer...............

Annars finns det ju TREVLIGHETER inom räckhåll. Det är ju fredag. Bara det är ju en trevlighet i sig. Men i morgon, om allt faller väl ut ska jag och två andra tanter göra storstan osäker. Eller säker. Beror på hur man ser det. Och nu ser vi till att tågen går i tid tycker jag! Och att kortläsarna är i slag för hej, vad här ska shoppas!

(det var ju ytligt tänkt när nu sjukvården inte fungerar och min kära man är sjuk..... Men det sista som överger mig är hoppet om att allt blir bra till slut).

I väntans tider

Lilla Syster tittade på mig med arg blick i morse.
"Jag har inga strumpor och du har inga heller"! visste det lilla livet.
(Jojo, jag hade nog hört att det inventerades i min strumplåda i arla morgonstund. Nu går jag helst barfota ända till frosttider så där gick hon bet).
"Nähä" sa jag och sneglade på tvätthögen á la fem meter hög och tänkte att där, där i ligger det strumpor till ett helt kompani. När jag föreslog att hon skulle rycka ett par ur den där högen höll hon på att svimma av förskräckelse.
"När ska du tvätta egentligen"?
Tja. När ska jag tvätta egentligen?
Hon kommer bli jättelycklig när hon kommer hem om en liten stund. För jag HAR nämligen tvättat idag. Och det, liksom städningen är jag så urbota trött på för tillfället. En formsvacka helt enkelt. Sen är jag lite trött på sjukvården. Ja, nu drar jag alltihop över en kam.
Idag skulle Älsklingens läkare ringa upp och meddela provsvaren. ATT de är klara, fick vi klart för oss i morse då en sjuksköterska ringde och meddelade just det. Att svaren är klara och att en läkare skulle ringa upp mellan 14.30 - 16.30. I och för sig sa hon inte i vilken tidszon de befann sig i och det kan ju vara en förmildrande omständighet för nu är klockan 17.30 och ingen doktor har ringt upp. Trist, tycker vi. Särskilt den sjuke som mår allt annat än bra och mest bara ligger där han ligger. Säger som Sverker från Plus. Igen.
"Ska det va på det här viset"?

Bästa dagen

Äntligen skiner solen och det är så där himla fint som kan vara på höstkanten! Tror att jag ser det vackra också bara för att det börjar gå åt rätt håll för Älsklingen. Vi väntar fortfarande på en del provsvar men allt pekar trots allt på neuro-borrelia. I väntan på har han fått en antibiotikainjektion och det verkar, peppar, peppar, som huvudvärken börjar släppa sitt grepp. Hur skönt är inte det? Och alla ni som hickade till när jag skrev att han fått ett spindelbett, ni hickade av rätt anledning. Det var ju inget spindelbett. Det var borrelia.


Andra insikter jag gjort idag är att det är himla skönt med sovmorgon. Låg där och tänkte att ungarna, ja, de klarar sig ju själva nuförtiden på morgnarna. (händer väl att jag behövs i form av medlare iofs men det brukar höras) Varför ska jag gå upp när jag börjar klockan 13?! Tänkte lite på hur det var när de var små, två skolbarn och två blöjbarn och av den tanken blev jag så trött så jag somnade om på riktigt. Allt har sin tid! På eftermiddagen väntar blomsteraffären och sen är det målardag! Bästa dagen i veckan.

Den här raringen har flyttat in hos mig!

Tack!

Man tackar för alla hållna tummar för Älsklingen! TBE är uteslutet nu men fortfarande inga andra säkra besked. Fortfarande är han oroväckande blek om nosen och värken, den förfärliga huvudvärken ger inte med sig. Provtagningarna fortsätter och görs noggrant vilket faktiskt känns himla skönt!
När jag hämtade posten idag fick jag en trevlig överraskning från Anna, en påse med väldoftande lavendel och doftvärmeljus! Jag blev följare nr 30 på hennes blogg och belönades så här. TACK Anna! Gåvan värmde verkligen idag och det är trevligt att vara "tänkt på".
För övrigt har ljus- och servettförrådet fyllts på, det lackar mot höst minsann! Jag kunde inte hålla mig igår utan tvättade altanmöblerna, altanen och packade ihop hela klabbet. Nu står möblemanget under en presenning och bara väntar på ljusare tider igen. Nåja, det dröjer ett slag men nöjd och glad var jag över att få det gjort!

Orosmoln

För övrigt är det är lite grått och höstlikt här  idag, känner inte för trädgårdsarbetet. Känner bara för att hålla tummarna för Älsklingen som i detta nu är på väg till Karolinskas infektionsklinik för en akut provtagning. Man misstänker neuro-borrelia eller TBE. Kan nån enda människa tala om varför fästingar finns?