Vi skulle ha ”bakluckefika” men det var så himla blåskallt så mamma och herr L fick sitta i lä i garaget. Hjärtat och jag tog varsin stol och satt utanför, inlindade i filtar på betryggande avstånd. Efter knappt en timme packade vi ihop och åkte hem, då frös vi alla fyra men hade åtminstone hunnit att ses en stund.
Mamma skickade med mig en skål som hon var arg på. Vari ilskan bestod av egentligen sa hon inte men hon har då ”släpat runt den både länge och väl” så jag antar att den kommer från något ställe som skaver. Nåja. Jag är inte arg på skålen och tog så gärna emot den. Jag fick en ful vas också. Alltså mammas ord. Jag tyckte inte den var ful alls, dessutom från min mormor så även den tog jag tacksamt emot.
Och eftersom herr L alltid har bott i huset och det är saker och pryttlar högt som låg, slängde jag bara ur mig en fråga om de inte hade någon ”blomsterfakir”. En pidutt med piggar eller hål att arrangera blommor med (ska visa en bild senare).
Som den trädgårdsmästarson han är, herr L, gick han raskt in i den ena boden och röjde runt ett litet slag och kom tillbaka med en fakir som jag fick. Hurra på den!
På vägen hem enades vi om att vi inte orkade laga mat så vi åkte och åt, så var det gjort. Nu har jag tänt kaminen i uterummet, lite ljus och ska sitta där och sticka en stund. En helg går fort.
Arrangerade snödroppar i en fakir i såssnipan.
Fakir! En sån vill jag också ha. Tog ett långt tag innan jag fattade vad de var till för, men nu vet jag minsann :)
SvaraRadera