En räddare i nöden och somliga har vårfeeling

En sån världslig sak som att håret kändes som en pälsmössa har fått mig att varje morgon kolla in Lilla Systerns salong efter återbudstider.  Igår fanns det en tid klockan fem. Sett och bokat, jag åkte dit och blev äntligen klippt. Väldigt skönt.

Ja, jag klipper mig på salongen. Tänker att hon behöver vara ledig när hon är ledig och samtidigt stötta salongen, man vill ju att de ska klara sig igenom den här tiden. Frisörerna har visir, spritar verktyg och platser mellan varje kund, det finns munskydd och handsprit, antal kunder är begränsat. Känns så tryggt det kan bli. 

Hjärtat, som är en riktig vår-älskare, har fått feeling och börjat köra hoj igen. En lång period med svåra artrosskov är något litet bättre och vips, en sväng med hojen kan väl inte skada. På ny motorcykel för ändamålet och när han kört in den och sig får det allt bli en tur igen. Har saknat det! Att åka på långsemester känns dock avlägset, den tiden är nog förbi. Bil med ac känns just nu som ett bättre alternativ bekvämlighetsmässigt.

 

Idag mulet och blåsigt. Mina planterade penséer är i någon slags chock men de hämtar sig säkert. Jag har även en vas med tulpaner ute och de är superfina och lyser upp tillvaron.

Onsdag. Jobb och storhandling. En leverans med nya fönster väntar. Rosa Huset ska få nya fönster så nästa vinter tänker vi att det ska vara varmare inomhus och att jag inte får nackspärr när jag sitter i favoritfåtöljen och stickar framför ett av fönstren. Man skaffar sig jobb, vi ska byta själva. Hej, samarbete och träningsvärk!