Processa hit och dit

Att gå från tvåsamhet till att leva själv är då sannerligen en process. En process som jag mitt inne i. Har bestämt mig för att vara snäll mot mig själv, har liksom ett ”Hanteras varsamt”-mode inombords. Försöker i alla fall.

Kan gå från sprudlande glad till ledsen och tvivlande på fem sekunder. Kastas hit och dit i både tankar och känslor, jag vet att separationer, en förlust, triggar hjärnan på samma sätt som sorg. Och när jag tänker på att man ibland säger att sorg är randig så tja, mitt i det är jag.

Ledsenhet och tvivel står inte för att jag fattat fel beslut, jag har gjort rätt. Men det är ovant, nytt och lite läskigt. Faktiskt. Det tar tid.

Jag tog mig tid att åka ned till min bästa vän som är på västkusten i sin stuga. Där landade jag mjukt några dagar, kunde sova ordentligt, vi badade i havet, pratade i timmar och många varv på stickningen blev det. Väldigt skönt och härligt.

Nu är jag hemma igen och det är mycket på jobbet, det blir långa dagar och ja, jag ser fram emot att vara ledig igen på fredag. Längtar till semestern, att bara kunna vara utan krav och måsten.

Igår hängde jag med Minstabarnbarnet ett par timmar. Bästa aw.n i världen. Här och nu och bara det.