Minsann skulle det inte målas stilleben på målarkursen igår kväll? Alltså. Man går ju på kurs för att lära sig. Då skulle man ju kunna tro att tips, tricks och idéer mottages tacksamt?
Men nej. Ibland blir det bara tvärstopp.
Jag är av den fasta övertygelsen att kan man följa sin egen rytm i livet så mår man ganska bra. Nu störs den egna rytmen ideligen av andras rytmer hit och dit, måsten och åtaganden. Det som skulle kunna vara följsamt och vackert blir då mest stret och spret. Lite som att jag dansar foxtrot fast det spelas jenka? Eller polka? Inte följsamt alls.
Men,
(eftersom jag nu är så väldigt filosofisk här på förmiddagskvisten)
jag tror OCKSÅ att man kan samsas och må bra om man bara hittar en gemensam grundtakt bara man håller reda på sig själv.
Då ska man INTE måla stilleben med mig.
Jag känner att jag ger blanka den i pärons och citroners förhållande till varandra och hur skuggorna faller hit och dit, horisontlinjer som lutar eller är raka. Vi lägger en handduk över hela klabbet så är skuggfrågan löst! Ju.
PRESTATIONEN slog till. Min citron såg ju inte ut som någon citron utan mer som en brungulfärgad squasch och så kunde man ju inte ha det? Och så var det helt plötsligt inte kul att måla längre.
Jag fullföljde ändå uppgiften och hör ju att alla säger att det är "så nyttigt att lära sig stilleben". Jag känner mig överkörd. I otakt helt enkelt. Men jag lärde mig något i alla fall: Man måste lyssna! Man måste lyssna på sig själv!
Nu har jag lyssnat ett slag till och min inre röst säger att det är dags för 11-kaffe innan jobbet i pralinaffären tar vid. Jag lyssnar, jag gör!
Önskar er alla en trevlig dag, i takt!
Åh vad bra skrivet! Amen till det!
SvaraRaderaJag skrattade högt åt handduken som löser skuggproblemet! =)
Det andra, jag nickar och håller med. Som jag också hatar att bli styrd. Måsten. Och ärligt, hur snyggt är det med målade stilleben? Om man inte valt dem själv vill säga!
Kram på dig, och ha en underbar dag!
/en som njuter sitt elvakaffe hemma i soffan idag - njutningsfull lycka!
Stort o Smått: Egna val är grejen, och så lite kaffe på det! Absolut! ;)
SvaraRaderaKaffe. Och tänker att det faktiskt -filosofiskt nu då rå- är viktigt att man hela tiden forstätter dansa, till och med när den jävla takten är fel. Snart byter dj:n låt och då ÄR man i takt igen.
SvaraRaderaThe show must go on! Så får man fortsätta försöka. På sitt sätt och som man vill/behöver.
Största kramen!
Bra att veta vad som är ens egna rytm, håller på att lära mig min, nästa år ska jag gå fotokurs, bestämt av mig och jag längtar
SvaraRaderaAmen!
SvaraRaderaSå tråkigt när lusten försvinner för att man MÅSTE se hur päron och citroner förhåller sig. Inte kul att göra uppgift på kommando och måla som ska vara roligt och kreativt. Inte konstigt att det blev en squasch! Bästa att dansa i sin egen takt, så det så!
Kram
Den där prestationsrösten inuti känner jag igen från när jag gick en akvarellmålarkurs.
SvaraRaderaKanske skulle jag få ut mer av en sådan kurs i dag, 5-6 år senare.
Men kan man inte rita en streckgubbe kanske man ska hålla sig till fotograferandet. ;)
Min inre röst säger: JA det ska du. :)
Ha det gott Cina och tack för alla leenden du bjuder på genom dina berättelser!
Hahaha. Tänk att det som var så prestationsångest laddat igår, kan bli så kul när du beskriver det. Jag var ju där och jag hörde vad du sa (och inte sa mellan raderna). Någon styr och ställer med oss nu. Det är vi inte vana vid. Dessutom målar hon också gärna färdigt tavlan åt oss. Kan man då sätta sin signatur på den och säga att det var jag som målade den?
SvaraRaderaSpader Madame: Precis! Baktakt blir framtakt liksom och så bara trivs man! Puss!
SvaraRaderaMimmione: Egenrytm är guld värd! Man har den ju, men blir lärd att lyssna så mycket på andra takter! Fotokurs blir bra! Heja dig!
Gafflan: Bäst så! Kram!
SoF: TACK! KRAM!
Anette: Eller hur!? Man får helt enkelt göra plats för fler signaturer. Eller inte! ;) Ovana är ordet! Varm kram!