Den här helgen blev det fler samtal än vanligt mellan mig och kidsen som är i Andra Änden av landet på semester. De lät lite blasé till slut men de förstod. Förstod att jag som mamma var tvungen att höra att de var ok. Bara höra deras röster. Händelserna i Norge har satt sina spår. För alla och för alltid.
På onsdag får jag träffa mina barn. Mitt hjärta gör ont när jag tänker på de föräldrar som aldrig får se sina igen.
KRAM♥
SvaraRaderaJa, något så fruktansvärt...=(
SvaraRaderaDet är svårt att ens föreställa sig hur dom känner sig. Jag vill inte föreställa mig.
SvaraRaderaImorse när jag vaknade så tänkte jag: Undrar hur man känner sig när man vaknar på morgonen och inser att ens barn inte finns längre? Jag vill aldrig någonsin vakna upp till en sådan morgon.
SvaraRaderaMan får sig en tankeställare hur fort livet kan förändras...
SvaraRaderaJag hade samma tankar.... Kram
SvaraRaderaTack :) hur mår du annars då Cina? Snygg du va i håret!!
SvaraRaderaJag förstår dig!
SvaraRaderaKram!