Från säker källa vet jag att vackra oktober ändå har något vemodigt över sig! Jag menar, i oktober KAN ju solen värma så pass att det nästan bränner lite på benen genom svarta jeansen om man sitter mitt i solgasset, i lä, mot en vägg. Och ändå vet man att bara man sticker näsan lite utanför just DEN DÄR solstrålen så är det ganska kallt. Kallt och klart. Jag undrar lite över det där, att det är så "klart" på hösten. Luften alltså. Överhuvudtaget har jag funderat väldigt mycket just den här tisdagen. Lite mer än vanligt faktiskt och det vill inte säga lite.
Till exempel har jag funderat jättemycket på överdelen till mormors gamla skåp som gick upp i rök i somras. I DEN DÄR branden. Den där branden som blev rubrik och sen glömdes bort. Vi har inte glömt den. Inte alls. Det var ju Älsklingens jobb och Rom byggdes minsann inte på en dag, det minns jag alldeles bestämt från någon lektion i skolan, och det är inte riktigt återställt på jobbfronten. O nej.
Sen hade vi själva en m assa SAKER där på lagret som brann upp. Världsligt. Jag vet. Men precis idag när jag satt med den där listan försäkringsbolaget ska ha, ja, då blir det ju en tripp längs memory lane, det är ju bara så det är!
Där kom överdelen till mormors skåp in i bilden. Jag fick nämligen för mig förra hösten att skåpet skulle vara en skänk så överdelen med blyinfattad vitrin, lite snirklig och väääääääldigt tjusig, fick vila på lagret så länge. Nu kommer då skänken förbli en skänk i all evighet och jag sänder mormor en tanke. För jag vet hur hon sparade och gnetade för att få ihop pengar till det där skåpet. Och hur fint vi barn tyckte att skåpet var i mormor och morfars hus långt där nere i Småland. I alla fall eget. För mormor fick nog en vacker dag och målade det svarta ekskåpet med turkos färg. Sen kokade hon egen fernissa som hon målade i många lager ovanpå, lite gulnat blev det allt. Lite strimmigt.Lite ojämnt rentav.
När jag fick skåpet i min ägo ägnade min dåvarande man, tillika barnens pappa, en hel sommar åt att ta bort gammal fernissa och måla skåpet grått. Sen var den semestern slut...........och barnen fick leka i skåpet, typ minilekstuga, sen blev det linneskåp och vitrinskåp. Och nu är det alldeles bara en skänk. Det har jag tänkt på idag.
Ibland är det bra att tänka. Trots det sorgliga i att överdelen försvann i lågorna, väckte ju tanken idag många fina minnen till liv! Kram på dig Cina, hoppas mannen mår bättre?
SvaraRaderaSå där är det med möbler med själ, dom är svåra att göra sig av med även om dom inte alltid är vackra och ändamålenliga.
SvaraRaderaTänk som det kan bli!
SvaraRaderaDet är ju tur att minnen aldrig kan brinna upp. Kram
SvaraRaderaDet är viktigt att då och då ägna sig åt eftertanke och analys. Och att göra det i lugn och ro. Då kommer de bästa tankarna.
SvaraRadera