Håll tummarna nu!

Semestervecka inledd. Började perfekt men hade kunnat gå åt pipsvängen direkt.
Eftersom Store Bror och jag försov oss när vi hade en tid att passa, var det guld värt att rusa upp som ett jehu och finna att Stora Syster kommit hem och gjort frukost.
Men va! Blodtrycket återfann normalläge på ett tjillevipp och lugnet lägrade sig åter.
Sånt är man ju inte bortskämd med. Näe. Börjar det gå åt fanders så brukar det verkligen gå åt fanders på riktigt. Här blev "fanders" liksom avbruten.
Men det är ju nytt år nu så................... hoppet är verkligen det sista som överger människan!
Vad ska jag då göra hela veckan?
Tja. I morgon börjar skolorna igen. Det betyder att dagen idag bl a kommer att gå åt till möte med Store Brors skola. Avstämning inför sista terminen i nian. Schemaändringar? Lärarbyten? Strategi??
Och en fråga om vad det betyder EGENTLIGEN att nu politikerna satsat extra pengar på våra nior? Som det så fint stod i brevet vi fått från ledningen:
"... så att fler av våra elever når godkända betyg....fler lärare i arbetslagen..."
Finfint!
Nu har ju det varit målet hela tiden. Att alla ungarna blir godkända. Inte bara jobba som en gnu sista terminen i nian???
EXCUSE me om jag låter lite bitterkärring här men var f---n har de pengarna och lärarna varit i 7.an? 8.an??? Inlåsta i ursäkra berget??? Det är så dags att komma strösslande med dem nu???
Lite mer jämnt fördelat om jag får be och fler elever skulle trivas i skolan, inte tappa taget, lusten, och lärarna kanske skulle orka stå upp hela terminer?? Men vad vet jag? Jag är bara mamma, en kärring som strider i det tysta. Njae. Så lagom tyst har jag varit genom åren och därför, just precis därför OCH att vi äntligen träffat rätt personer i skolvärlden har vi nu världens bästa team. Det är mentorn, speciallärare, Bästa Resursläraren och hemmet. Och så förstås Store Bror. Jag hoppas ju förstås att de extra stålingarna även ska märkas för honom, att vårterminen blir lite mindre stridbar. Här ska jobbas ända in i kaklet! Wish us luck!