Det sägs att första året efter en separation är ett sorgeår. Att andra året går åt för att hitta sig själv igen. OK. 1 mars gick jag in på år två. Jag vet i alla fall hur jag inte vill vara eller ha det. Det är ju en bra-start inför hittamigsjälvåret då.
Så vet jag att jag absolut vill att kidsen ska må bra igen, att det står överst på önskelistan. Alltid. När de hör av sig om att komma till radhuset lite senare idag än planerat för att allting funkar och de har så roligt, värmer det ett mamma-hjärta. Och jag får lite bonustid och kan träffa mina två kyrktanter för att peppa fjärde kyrktanten som nu praktiserar som präst och alldeles strax är i en kyrka nära mig. Alldeles längst fram brukar vi sitta med handväskorna i knät. Pepp på hög nivå! Först kyrkkaffe. Fattas bara annat!
Är du redan inne på år 2! Vad tiden går!
SvaraRaderaEzter: Fort går det!!!!
SvaraRaderaSäger som Ezter, vad tiden går. Jag tänker på dig ofta, speciellt när jag hör Linnea Henriksson på radion....:-)
SvaraRaderaCicki: Den låten lyssnar jag ofta på. Den är som skriven för mig och hjälper mig. Mycket!
SvaraRadera