Samma lika och om igen......

Ibland undrar man jag ju, det gör jag. Och tänker som en galning att jag ska vara glad för de bra stunderna och det är jag. Till exempel igår kväll när jag hade alla kidsen och blivande mågen i soffan hejandes på Sverige i EM-kval i handboll. Sverige förlorade men vad gjorde väl det???? Fruktsallad, gott te och en barnaskara i största soffan? Lycka!
Men jag blev störd och irriterad i alla fall idag när Försäkringskassan ringde och meddelade att de inte godkänner tre av de sex veckornas VAB för Lilla Syster. Vafalls? Som OM jag hade fuskat eller nåt? Nä. Verkligen inte men de bedömde inte att hon behövt sin mamma 24-7 som läkarna föreskrivit och som vi tyckte att hon gjorde. No no. Henne skulle jag lämnat vind för våg och hade vi haft tur hade det gått bra alldeles av sig självt. Suck. Att jag dessutom engagerat hela tjocka släkten för att faktiskt kunna jobba vissa timmar och därmed INTE belastat systemet till fullo struntar FK högaktningsfullt i. Lite knivigt att få karusellen gå ihop sig måste jag säga. Ingen löning sen februari sätter sina spår.
Sen ringde Store Brors rektor igen och var inte heller denna gång eld och lågor över att han pallrat sig ur sängen och ute på praktik utan undrade lite ängsligt om han verkligen KAN börja om till hösten???? På HENNES skola???!!!!! Bland annat. Vad som felas den kvinnan har jag inte en aning om men ibland är ju folk helt enkelt på fel plats. Om någon frågar mig. Om en ung människa får livsandarna åter ska väl vuxenvärlden göra hoppsasteg, peppa och stötta från alla håll???? Kanske kläcka ur sig ett "lycka till på praktiken"? Kan man ju tycka. Och det tycker jag.
Så.
Om det understundom verkar som jag tycker att det är lite trögt och motigt så ....... ja. Men överklagat till FK har jag gjort förr, motsträvig skolpersonal har jag också omvänt förr och skrikit rakt ut i skogen har jag också gjort förr. Så. Here we go again....... Sa jag att det är måndag?????