En (o)vanlig fredag!

Eeeeeh. Sa jag klappat och klart!? Hade jag förträngt 70 stolar som ska draperas med lakan, 70 kuvert som ska dukas fram, förberedelser för tårtmontering, fixelifix med lite överraskningar och sånt?
Japps. Det hade jag. Förträngt det.
Har jag varit bra på att delegera?
Japps.
Det har jag.
Låg jag hela eftermiddagen med migrän igår?
Japps.
Det gjorde jag.
Hatar det! Ny medicin hjälper inte. Huvudet och lederna vill inte. Jag vill inte heller men det lyssnar inte kroppen på. Har dessutom fått en blödning i vänster öga så jag ser ut som en skräcködla. På riktigt. Det var ju lite trist men tänker att om jag hela tiden tittar åt höger så syns det inte så mycket...........
Å andra sidan har det inte blommat upp någon finne på hakan lagom till bröllopsfesten så jag får väl vara nöjd med det. Det finns ju solglasögon........
Så när kidsen i arla morgonstund tassar in och sjunger födelsedagssången för sin moder, ligger jag helt nöjd kvar i sängen, läser tidningen och dricker kaffe. Tänker att det har ju gått bra att vara 50 i ett helt år så 51 ska väl inte vara någon match?!
Bästa Mamman ringde igår kväll och gratulerade, var förutseende då hon hade räknat ut att jag skulle ha fullt upp idag.
Jag har fullt upp idag. Fullt upp med att skicka folk hit och folk dit. Dirigerar från soffan och sängen. Tänker att min lärare från Tollare folkhögskola, fritidsledarlinjen när det begav sig, skulle vara stolt över mig idag. Jag minns nämligen att han sa att vi skulle lära oss att delegera i föreningslivet, annars skulle vi inte orka med. Detta kan med lätthet appliceras till vardagsliv med kids, radhus, jobb, bil och bröllop också. D.E.L.E.G.E.R.A.
Så jag gör det.
Gråter inte heller över att jag skrivit fel "Fader Vår" i vigselprogrammet. Och redan kopierat dem i 70 ex. Det skulle vara den moderna varianten "Vår Fader". Det påpekade vår stilpolis, Lilla Syster, hon är ju konfirmerad och vet hur det ska vara. För säkerhets skull dubbekollade jag med kyrktanten, den blivande prästen: Lilla Syster hade rätt. O no.
Men allt går att lösa. Man skriver helt enkelt ut "Vår Fader" så många det går på ett papper, sätter kidsen till att klippa lappar och blada in dem i det redan färdiga programmet. Tada! Så ska en ungskara slipsten dras! Att de sen mumlar något om att slaveriet är avskaffat hör jag då rakt inte på
Kidsen. Mina fina kids. De hade läst på att-göra-lappen att jag skulle köpa en väska till lördag. Så vad gör de? De köper en väska i födelsedagspresent och stryker "köpa väska" från listan. I love them. I really do!
Ja. Det är väl min fredag. Dan före dan.