Punkt och P och fred på jorden

Mötet i onsdags gick finfint. Om en stund ska jag försöka sammanställa hela klabbet och skicka ut protokollet för justering. Det var ett bra möte och hör och häpna, de som gapat mest, talat om att de minsann ska göra livet besvärligt för oss i styrelsen, de dök inte ens upp.

Näe. Nu blev det visserligen diskussioner men bra sådana. Vi kunde bemöta argument med sakliga svar och visade helt enkelt sanningen. Jag tror på den! Nämligen.

Vi fick till och med beröm för att vi tagit tag i saker och ting och de fåtal gnällspikar som var där, blev tämligen snabbt övertygade från resten av församlingen.

Så bor och lever vi lyckliga tillsammans för resten av våra liv…. I alla fall tillfälligtvis ända tills plogbilen inte kommer i tid, någon av tvättmaskinerna går sönder och en och annan garageport har hakat upp sig. Men men. Var sak har sin tid. Nu är det lugn tid.

Sanningen.

Ja. Jag tror på den. Även om den gör ont som satan ibland och river upp sår. Sår läker ihop, visserligen kan det bli ett och annat ärr men även de bleknar med tiden. En sanning blev alldeles, alldeles uppenbar för den radhusinnehaverskan för en sisådär två-tre år sedan. Saker och ting behövdes ändras på och jag började bo själv i radhuset med kidsen. Vissa saker har ändå en tendens att bli jäkligt segdragna och ett visst efterspel har spelats i kulisserna men igår sattes äntligen Punkt och P definitivt för en tid i mitt liv. Kulisserna är nedrivna och ensemblen är entlediga. Trolltider är över. 

Det är skönt och jag känner mig fri idag. En för tidig julklapp så god som någon.

Att jag sen ska träffa Hjärtat i eftermiddag och adventsfika känns inte heller helt fel. Det är helt enkelt Cina-tider!