Jag har sagt stopp till att vara med på mer möten med skolan angående praktik. Det orsakar en viss förvirring i alla led kan jag säga men jag är over, done och färdig med det. Det finns andra som kan gå, som borde gå och som nu får gå. Basta. Jag har varit ledsen-stångat-mig-blodig-lagt-ned-all-energi-färdigt nu.
För den sakens skull ligger jag inte på soffan och äter praliner (även om det stundtals är jäkligt lockande), nä, jag lobbar, jobbar, trixar och fixar för att föremålet för hela den här skolhaverisoppan ska komma på benen. Sakta men säker tar vi oss framåt.
Igår gick jag en promenad på kvällen. Snabbt, långt och envetet för att bli av med lite frustration över hela situationen. Jamen det hjälpte ju! Kom hem varm, svettig och lugnare och åt smågodis framför tv.n. Så var det med den karaktären. Fast det var gott med skumbananer!
Jag har ju också sagt stopp, till fler polisförhör. Det är svårt att säga stopp, men ibland måste man nog göra det för sin egen skull. Vi måste orka, hela vägen.
SvaraRaderaPromenad och godis, bra kombo ibland!
Jag förstår att du sagt stopp! De ljuger ju bara ihop nåt ändå, så varför sitta där och lyssna! Jag har berättat för några stycken vad du skrivit här, alla blir helt frustrerade och tycker att det misskötts å det grövsta! Så tro f-n att ni är helt ur gängorna för det här! Största kramen!
SvaraRaderaI will: Precis så! Vi ska orka hela vägen!
SvaraRaderaEzter: Tack för kramen! Lite trötta är vi! Men som tur är sega och envisa också!
Godis är bland det bästa med att vara vuxen och få bestämma!
SvaraRadera