Jaha ja.

Det handlar som vanligt mycket om kidsen.
Sjukhusbesök varvat med skjutsningar till praktik.
Träningsskjutsarna har krympt till zero, noll och inga. Ovant. För att inte säga väldigt ovant från en som då och då avverkat 10-15 mil mellan olika träningsanläggningar. På en kväll.
Han sköter det själv numera, Store Broren.
Han sköter sig på handbollsplanen också. Får bra omdömen, betyg och utmärkelser. Igår vanns en kvalmatch till allsvenskan vilket betyder att nästa helg är det en ny omgång.
När slutsignalen gick igår började jag gråta. Inte just för att de vann, eller ja, lite det också, utan för att det hela tiden är spänningar som släpper. Om det här med hur det skulle gå när han låg där i sängen, slagen av depp-trollet och med täcket över huvudet.
Livs-strejken är över och jag är så fantastiskt glad över varje framsteg som tas.
Idag skiner solen. Som för att befästa att det går framåt.
Jag gillar´t!