En torsdag i juni

Igår städade Lilla Systern Stora Systerns lägenhet. Ett sommarjobb. Hurra! Om än kortvarigt.
Jag fick iväg Store Brorens Ipad på lagning. Ska hämtas idag. Se där ja! Den som väntar på något gott…….. får nytt glas på teknisk pryl.
Faktiskt mår han lite bättre idag. Kanske blir det cup-spel ändå?
Det här vädret kan ju göra så man får spunk och spader präcis men vad hjälper det? Skiner solen starkare, vindarna blåser varmare? O no.
Jag drog till bibblan igår. Här ska nötas soffa och läsas bok. Kerstins Ekmans triologi "Vargskinnet" ska plöjas. Måhända plägar de små liven, kidsen, brygga kaffe och kanske baka kladdkaka åt sin ömma moder under tiden?
Sen följer jag den här killen också: Ove paddlar. En kille som gör sitt livs resa, en inre och en yttre. Han paddlar runt Sveriges kust. Menhurihelafridensdagar kommer man på en sådan idé?
Jag är inte förvånad. Alls. Imponerad? Absolut! Jag är också imponerad av hans fru, av dem som par, som får ihop det här och som hjälper varandra att hålla drömmar vid liv och låta varandra växa. Sida vid sida men just nu på avstånd. Ja. Jag är imponerad. Djupt.
Det var den killen, och frun, som fick mig i kajaken härom sommaren och som hjälpte mig att utmana rädslor och ta nya kliv i livet. Att våga.
Ja. De senaste två åren har jag vågat en hel del. Jag har vågat släppa taget om Store Brors skola, vågar tro på att det faktiskt ordnar sig till det bästa.
Jag har vågat släppa in Hjärtat i mitt liv, vågar tro på tillit och kärleken igen.
Jag har vågat bo kvar i radhuset, vågat tro på min egen förmåga att ro radhusprojektet i hamn och si! Det står ju kvar. Med oss i. Fantastiskt!
Jag har vågat söka nytt jobb och fick det.
Så.
Det gör inget att det regnar. Solen skiner just nu och morgonkaffet har intagits utomhus. Hurra!
Bra start på den här dagen.