Osten. En hårdost med tryffel. Dyr som skryt. Faktiskt den dyraste ost jag köpt någon gång och jag fick lite hicka när jag skulle betala men Största Systern, familjens gourmand, lovade sin ömma moder att det var värt det. Att jag var värd det. Helt enkelt en smaksensation och provsmakningen föll ju väl ut. Himmelsk gott. Så tänkte jag mig en stund med en bit ost, en glas gott Amarone, trevligt sällskap (gissa vem) och fin musik. Helt enkelt en mys-stund.
Därför fick jag lite svallningar och möjligtvis steg blodtrycket en aning när jag i morse råkade gå förbi köket och Store Bror står och gör mackor med tjocka skivor ost. Min ost. Dyr-osten!
Aaaaaaaaaaaahhhhhhhh!
Där gick den mys-stunden upp i
Nä men hoppsan! Du skulle ha märkt den, typ PRIVAT! Ha en bra dag, trots ostförlust.
SvaraRaderaFörlåt, men jag kunde inte låta bli att småskratta och läsa för Maken. En tonårskilles dröm... Stackars dig, tur du hann smaka! Trösta dig med att Amaronen finns kvar, så du kan ta ett glas av det och tänka på osten. Förlåt för fnisset!
SvaraRaderaNej!!! Jag brukar sätta lappar på sånt - lappar där det står att detta inte får röras
SvaraRaderaÅ jag bara ler stort. Förlåt....:-)
SvaraRaderaI mitt huvud: Ja, det skulle jag ha gjort!
SvaraRaderaEzter: Jag fnissar lite själv faktiskt! :)
Shamrock: Ja. Men grejen är att ingen av kidsen brukar äta ost. Egentligen. Men nu var det något som drog…..
Cicki: Lite roligt att är det faktiskt!!!! :)