Det var en gång

Den efterlängtade cykelparkeringen aka grusgången är färdig! Hur häftigt är det inte att parkera cykeln utanför huset och höra grusknaster??? Jättehäftigt! Förhoppningsvis slipper jag nu hoppa bock över alla cyklar när jag ska ut och in ur radhuset och det går att ta sin cykel, svänga runt och cykla iväg utan att välta allt annat. Hurra! Det har tagit sin lilla tid, blod, svett och tårar men nu så! Verandan sitter fast i huset (behövde förankras då marken sjunkit och den vilade på just ... marken. Fuskbygge från början). Altanen är riktad och plan. (Den var inte heller förankrad i något utan låg på reglar direkt på marken. Som sjunkit). Nu kan vi sitta där utan att bli sjösjuka och möblerna står still. Hurra! Återstår lite fix med rabatt och slipers istället för kansten men det är en baggis mot vad som varit. Tid att njuta!

Rabatten uppgrävd och det blev en grop. Lerjord i säckar ..... 

Markduk. 

Bärlagret sågs, beställdes och tippades. Jag och Lilla N inspekterar. 1, 5 ton.

Man tager vad man haver .... IKEA-kassar, hinkar och en Cina-bil.
Åker till grusgropen och öser fullt. Sen åker man hem, öser ur och hurra: En grusgång

Singel pålagt och vattnat.

Finally! Klart. Och det blev så bra som jag tänkt!