När man skolar in sig på nya spår

Utanför jobbfönstret har solen strålat hela dagen. Jag önskar att jag också strålat så men nope. Inte idag. I alla fall inte inuti.  Det är det här med att flytta hemifrån, det blir ju så konstigt innan man vänjer sig. Ska två rum stå tomma? Vem ska äta upp allt i frysen? Kan ett paket flingor räcka en vecka??? Ska tvättkorgen inte svämma över eller svettiga-träningskläder hänga på handdukstorkaren? Fjärrkontrollen ligger på sin plats hela tiden. What???? Mjölken tar aldrig slut och jag får kasta. Och det är tystare. Lilla Systern saknar sin bror och nu låter det ju bara eländigt och trist, så är det ju inte. Men annorlunda. Väldigt annorlunda men precis som det ska vara. Jobb och flytta hemifrån. Det är ju så de gör! Det är ju det man hoppats på och vill. Det är tomt och skavigt i alla fall precis nu. Den här mamman håller på att vänja sig. 

På lördag ska vi fira hans födelsedag i radhuset, alla kidsen och Lilla N. En stund av vanlighet!