Under gårdagen rätade en del frågetecken ut sig och nya vägar blev möjliga att välja och sånt gör ju att stress och press lättar, både för mig och andra.
Då funkar jag jag så här:
"Ok. Då vet vi. Då kör vi på det"! och så vilar jag i det. För att jag måste. För att vi ska orka hela vägen.
"Tänk om ..ditten .... tänk om ... datten"??? funderar en del och undrar hur jag kan vara lugn. Ja. Nä. Allt har redan vridits och vänts på och inslagen bana och uttänkta strategier får gälla. Tills vidare. Om det visar sig att planen inte håller, gör vi omtag och tar ut ny riktning. Då. Inte nu.
Jag påstår inte att det är lätt att sluta oroa sig för kidsen när de inte mår bra. Verkligen inte. Men, vi ska orka hela vägen och vara här och nu!
Fick nyss en film där äldsta dottern har ett samtal med Lilla N om familjen, vad alla gör just nu och vad som ska hända idag. "Åka buss" var ett hett tips. Ja!!! När jag kommer hem från min resa ska jag ta hela klanen på bussen ner till stan och bjuda alla på glass! Och när jag lyssnar på honom känner jag mig som den rikaste mamman och mormodern i världen! De finns! Glad är jag!
Det är den största rikedomen! Barn är så enkla i sitt tänk, det borde vi också vara😀
SvaraRadera