Ditt och datt

Long time, no see. Igen. Blogglivet är sporadiskt. I verkliga verkligheten har vi mer verklighet än vi behöver. Gala-festen gick galant, fatttas bara annat med glitter, glamour och bubbel. Det gick bra ungefär dit och sen har det tjorvat ihop sig lite med hälsan. 

Landet Depression, aldrig långt borta, har på nytt slagit klorna i en av familjemedlemmarna och den här gången blev jag hudlös direkt. En förlamande skräck, trött- och maktlöshet tog tag i mig och här är jag. Det lackar visst mot jul? Vi kurar skymning, drömmer om friskare tider, att någon ska orka handla, laga mat och gör bara det nödvändigaste. Som att vara nära. Stötta. Bära. Igår bar Största Systern hit en julgran, Lilla Systern klädde den. Det räcker väl så? Ljus. Det blev ljusare, det blev det. 

Två samtal från Försäkringskassan idag, i två olika ärenden, ett positivt och dra-åt-helvete-samtal. Jag orkar inte med dem. Skyddsnät??? Snarare spindelnät. Jag har inte valt det här. Jag gör vad jag kan och det räcker inte. 

Det här blev ju deppigt. Ja, svårt att skriva om depression och psykisk ohälsa utan att låta deppig. Men jag kommer igen. Igen. En annan dag!