söndag, september 29, 2019

En dagens

Den här veckan har jag varit lite Skalman och dragit mig undan. Orkar inte med ljud, folk, rörelse, krav, press eller förväntningar.
Bästa Mamman mår mycket bättre tack vare medicinering och det är fantastiskt skönt. Men oron jag kände innan gör något med mig och jag behöver reflektera och samla ihop mig för att gå vidare. En del behöver inte det utan går glatt vidare. Jag funkar inte så. Det handlar inte om att älta utan om återhämtning från anspänningar. 
Och så köket. Ups and downs. För det mesta går det bra men som sagt, ibland får jag psykbryt på fläktljudet, värmen, mecket med alltihop.
Så. Igår vaknade jag med tryck över bröstet och bestämde mig för att gå ut och gå. Det spöregnade men med regnjacka på var det ljuvligt att gå runt sjön tidig morgon. Jag car tämligen ensam ....
När jag kom hem städade jag nedervåningen och det var faktiskt roligt. Roligt för att jag ska lära känna mitt nya hus, hur ska vi göra här??? Och så vidare. Skönt att bara gå omkring och pyssla. Kravlöst. Hjärtat höll sig mest i garaget och sen kom Lilla Systern och fikade. Vad jag behöver sådana dagar
Idag åt vi frukost på favoritfiket, det är nya ägare och de lockade med frukost för 50kr/person. Kändes konstigt att äta frukost där utan att ha simmat innan. Det är ju vårt fredagssim-fik. Tänker ta det lugnt idag med. Gråväder inbjuder till det.

1 kommentar:

  1. Man får lov att vara precis som man är! Men så skönt att mamma mår bättre, att medicinen gör nytta direkt!
    Vi skulle ha treårskalas här, men han började spy inatt. "Jag kläks!", ut på toa och så spyddes det upp slem. Det upprepades en timme senare, sen ett par timmar senare. Så kalaset ställdes in. Vi firade själv och han var glad, så det blev bättre än förväntat.

    SvaraRadera