Samtal som livar upp

Förkylningsdimman skingrades igår en stund när jag pratade med Stora Systern i Glasgow. Allt är bra med henne och jag längtar så tills vi ses igen. Idag är det precis två månader sen hon åkte iväg. 

Idag har jag pratat med mamma i en timme, en timme med mycket fniss och skratt. Hon har mycket humor, mamma, och jag känner att jag ärvt en del från henne. Hon har inte alltid haft det så lätt men överkommit svårigheter tack vare humor. Att kunna skruva till en trasslig situation och behålla förståndet är en styrka tycker jag. Helst hade man väl sluppit behöva vara stark jämt men nu funkar ju inte livet så. I alla fall fick dessa båda samtal mig på bättre humör och idag har jag orkat sitta upp i en timme ungefär. Det tackade ryggen särskilt för. Själv är jag tacksam för att huvudvärken släppt, att jag kan andas i alla fall genom ena näsborren och att det fanns bullar kvar i frysen. Söndagsbulle är viktiga grejer. 

Jag fick dock tacka nej till att barnvakta Lilla N i eftermiddag. Snörvlig mormor är inget bra sällskap för det lilla livet. Men det kniper i hjärtat att säga nej, stunder med honom är guldstunder och bland det bästa jag vet. En annan gång.