Och bilen går bra?

Nej. Den gör ju inte det. Igår levde den upp till devisen ”roligt ska balanseras med mindre roligt. Kan låta en aningens cyniskt men i vår familj, tyvärr, är det mer regel än undantag att roligheter följs upp tråkigheter.

Vi brukar skoja om det men så roligt är det inte egentligen eftersom det händer så ofta.

När vi skulle åka hem igår efter en trevlig middag, vreds nyckeln om och allt blev svart. Noll start av bil. Middagsvärden tillkallades, vi provade med startkablar och annat batteri. Nope. Bilen ville inte.

Jag är inte i skick för oförutsedda händelser och kände verkligen att jag inte orkar med mer skrutt. På riktigt. Min hjärna kan inte ta in mer.

Vi ringde Hjärtats dotter som kom och hämtade oss. Heders till henne! Klockan hade hunnit bli tolv, jag var tokslut men kunde inte somna så dagen idag är en mycket trött dag.

Det blir ju ”spännande” att se i veckan vad som hänt med den, vad ett verkstadsutlåtande blir. 

Nu håller jag tummarna för att min cykel fungerar som den ska!