Jobbångest

I två dagar hade jag ångest för att jag sökt nytt jobb, sen, så lämpligt, hade jag ett besök hos min psykolog och då gick det över. Åh, min psykolog. Vill aldrig, aldrig, aldrig släppa taget om henne. Det är den bästa jag mött och ja, jag har rasslat igenom en del. Allt stämmer. Kemin, jag är trygg och hon peppar, stöttar, puschar och lyssnar. Och jag gör. Jobbar med mig själv. Mediterar. Om någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle meditera hade jag rynkat på näsan. Nu har jag gett det en chans och ja, det hjälper mig.

Tröttheten består. Denna ständiga trötthet. Men den kommer sig också över oro som ska hanteras. En sak i taget.