Host och harkel

Här är det förkylt. Har inget att sätta emot så jobbar inte ens hemifrån. Det känns som första halvan av det här året sög sån kraft och energi, att reserverna är slut.

Pratade med syrran länge igår kväll, hon känner likadant och är fortfarande sjukskriven 50 %.

Jag är igång som vanligt, sorg är ingen sjukdom.

Jag vet det. Det bara påverkar en.

Rörigt på jobbet. Rörigt hemma. Hör jag ett ord till om elpriser kräks jag och vägrar famla i mörker när solen gått ner. 

Det händer att jag längtar till lägenheten i Spanien, tänk att kunna vara där länge, solokvist, läsa, strosa runt i stan, sitta vid havet. Få ro och reda i huvudet, alla tankar som virvlar och snurrar runt.

Har det som målbild för en vecka i vår och har satt upp en bild vid sängen på stranden där vi hängde.

Jaja. Tänk positivt. I do. Bilen går bra.