Att utmana sina rädslor

Helgen som gick kastade jag mig rakt ned i en varggrop. Med flit. Vargen i det här fallet var vattenkoppor och den som råkat ut för detta var Minstabarnbarnet. Torsdag till söndag. Oceaner av tid. Alla eventuella planer jag hade för oss ställdes på sin spets när det lilla livet blev sjuk och den ömma modern led alla helvetes kval:

”Ska jag lämna ett sjukt barn för att åka skidor med de två andra, friska barnen”?

”Ja, det ska du” bestämde jag och tog ett djupt andetag innan jag tog itu med uppgiften barnvakta sjukt barn.

Hur det gick?

Bra. 

Torsdag till fredag, natten, var det jobbigaste. Max 45 minuters sammanhängande sömn, hög feber, koppor som kliade o inget hjälpte. Förutom kylbalsam in masse och titta på Pippi Långstrump. Så det gjorde vi, mitt i natten. Plötsligt var det morgon, solen sken in, fåglarna kvittrade och vi orkade bygga en koja. 

När det lilla livet sov middag gjorde jag det med. I flera timmar. På kvällen kom Store Bror med sambo, de hade mat med sig, så blev det fredagsmys på hög nivå. Tre uppvak på natten var det lilla. 

I lördags hade febern gått ner och kopporna börjat torka. Vi fikade på semlor som Lilla Systern bjöd på och Stora Systern hängde med oss i huset. Vi lagade god mat, tittade på tv och det lilla livet låg emellanåt oss och var nöjd. Hon sov sen hela natten.

Igår gick vi en lite promenad med vagnen och gissa om hon blev glad sen när familjen kom hem?!

Jag gick hem till mig och somnade bums bas.

Lilla N var överlycklig som lärt sig åka slalom och fått mycket egentid med sin mamma. Ett bra sportlov helt enkelt. Och nu har hela den ungahögen gått igenom vattenkoppor. Check på den! 

Annat denna soliga måndag?

Ja. Försöker hålla masken när alla faller i trans över vårvinterns frestelser, solsken, takdropp och ljuset. Jo!!! Jag vill ha vår, ljus och värme men det kemiska ställer till det. Jag rår inte för det. Jobbar på det. Faktiskt mest för andras skull. Jävligt tröttsamt. Vad mig själv anbelangar vet jag att det går över och drar mig undan för jag stör. Vårdeppiga människor stör ordningen för alla nyvakna vårentusiaster nämligen. Låt mig våras ifred och minns det egna lilla helvetet när sommar övergår till höst, MIN bästa tid.

Over and out!