Perspektiv

Läser i en tidning om strandade turister på Gotland på grund av tekniskt fel på färja. De ska till fastlandet, för många är säkert semestern slut och nu kommer de inte hem i tid.

”Det är katastrof” säger en intervjuad strandad resenär.

Mmmmm. Kanske inte. Men irriterande.

Läser och hör på nyheterna om bränderna på Hawai. Det finns inget kvar, husen är borta, infrastrukturen har totalt havererat, många har dött.

DET är katastrof. På riktigt katastrof.

Jag kan förstå att man blir irriterad när färjan hem inte går i tid, att det är jobbigt att behöva ringa sin arbetsgivare och säga ”tyvärr, jag kan inte komma på måndag, jag sitter fast på obestämd tid”.

Men de flesta just i färjeköerna nu har både ett hem och arbete att komma tillbaka till.

Såklart får man gnälla. Lite. Men också höja blicken, vi lever i sammanhang.

Minns artiklar angående bränderna på Rhodos, turistande människor tvingades sova på golv i skolor, om det ens gick att uppbringa sovplatser. 

”Semestern är förstörd”

Ja. För det brann. För invånarna i drabbade områden försvann livsverk, allt.

För några av oss blev semestern förstörd. 

Så synd.

Vi är ett resande folk. Saker händer. 

Så klart är det önskvärt att information flyter på som vi önskar men det gör inte alltid det. Vi har förlitat oss på informationssamhället.

Jag har ingen lösning men funderar ibland när jag läser artiklar som de ovan, att till slut, när man är hemma igen, förstår en väl att vi ändå är priviligierade i det här landet? Åtminstone dem som semesterartiklar handlar om. 

Slut på meddelandet.

Idag ska jag på bröllop. Hade man hoppats på sol?

Ja det hade man men får tji. Det är bara regn hos mig.