Plötsligt händer det. Hela ”barnaskaran” samlad, barnbarn och nästan alla respektive. Vi åkte till ett hotell i stan och åt frukost och ja, vi tog upp det största bordet. Långfrukost där vi hann uppdatera varandra om allt, Lilla Systern som varit och jobbat på London fashion week, Store Bror med sambo som köpt radhus och allt där emellan. Jag satt bara och myste och det första som hände var ju att jag började gråta. Jag gör det mycket nu för tiden, har blivit blödigare med åren. Fast, när vi är tillsammans är jag glad och lycklig så det är glädjetårar.
Efter denna härliga långfrukost drog några av oss på loppisrunda. Jag hittade nya sommargardiner till farstun, en svart bling-polo och en finfin schal. Vi åkte runt halva Sörmland, njöt av finväder, sällskapet och go’fika på eftermiddagen.
Idag har jag klippt ned och grävt upp alla dahliaknölar. En träningspass som heter duga. Solen skiner och jag cyklar strax till sjön för ett dopp, sen lite stickning och soffhäng. Kommer sitta som en smäck.
Jag har också blivit blödig och det dök upp efter att min
SvaraRaderafantastiska granne dog 2020-05-07... sedan den dagen
ligger tårarna och bara väntar på att få välla ut.
Det räcker att jag ser på ett tv-program som är lite
halvsorgligt, någon berättar något som är ledsamt..
Förr var jag som härdat stål nu känner jag mig
som en lipsill.
En elev på mitt fd. jobb dog i somras och som jag
grät, jag gråter än idag när jag tänker på grabben.
Jag loggade in igår kväll och kommenterade. Men det verkar ha försvunnit.
SvaraRaderaAbsolut blir man mer lättgråten som äldre. Minns att min pappa blev det också.
Så roligt att storebror och sambon köpt radhus! Stort GRATTIS till dem!
Nu är det måndag, så glad måndag! Eval8