Stilla veckan

Veckan före påsk, Stilla veckan. Jag tycker att det är ett fint namn. Och snart är det påsk. Närmare än vad jag fattat.

Hoppas på finväder och trädgårdspyssel. Igår efter jobbet, sådde jag frön i små yttepyttekrukor och drömde om prunkande rabatter. Rosenskära och kantnepetor och sen cocktailtomater. Det kändes mysigt ända tills jag senare läste en artikel att Rosenskära, det älskar mördarsniglarna. Hej och hå. Det kändes som när man spelade en skiva på grammofon, nån fin låt och sen kom brorsan in och hoppade så stiftet bara krasade över skivan, skkkrrrrgggghh.  Den känslan att läsa det. Är det något vi har gott om är det just mördarsniglar, så jag har kanske fixat bästa desserten åt dem?? 

Nåja. De går kanske att rädda i rabatten sen, blommorna. Lökar tänkte jag sätta: dahlior, ranunkel, freesia och gladiolus. De ska förgros inne i krukor. Så, påsken, bring it on!

Tandläkartid

Den här veckan startade med ett besök hos tandläkaren, en spräckt tand skulle lagas. Tandläkaren var superstressad, ett akutfall hade kommit in och han sprang mellan mig och den patienten tre-fyra gånger. Det började inte så bra, sköterskan gjorde iordning mig och så kom tandläkaren in, utan att presentera sig och sa bara: ”gapa”.

Nope. Här gapas inte inför främmande människor som inte har vett att presentera sig. Så jag sa det. Och han suckade, bad om ursäkt och började om. Till saken hör att jag lider av tandläkarskräck och har haft en och samma tandläkare i 20 år och nu kan hantera det skapligt, en stressad, annan tandläkare ska inte få sabba det jobbet. 

Det blev ju bra till slut och alla kan ju ha en dålig dag. Själv har jag bara bra dagar .... not.

En timme senare och många pengar fattigare åkte jag hem till kontoret igen för en jobbdag.

Och ikväll mina vänner, är ridlektion igen! Hurra!

En regnig dag

Tidsomställningen gör mig ännu mer ur led. Vissa är opåverkade, andra inte. Idag regnar det här och jag låg kvar länge i sängen och läste. Slumrade lite och hörde regnet mot takfönstret, skönt. Hjärtat var uppe tidigt och fixade med fönstren, de som ska få nya glas. Det kan han ju göra i garaget så han är inte i beroende av väder och vind.

Jag ska ta det lugnt idag, igår brottades jag med stenar in masse då jag grävt bort gammal kantsten och la ny stenkant. Stenarna hittade jag i dungen bredvid vårt hus, dumpade så fint i en hög. De har säkert legat i någons trädgård för länge sedan för de var överväxta. Dungen är annars ett sorgebarn då många runtomkring dumpar sitt trädgårdsavfall där så särskilt fint är det inte. Men stenarna hittade jag och en ratad kaprifol som tagit sig bland skräpet bar jag hem och ska plantera. Återbruk! 

Det blev ett par vändor mellan dungen och huset med skottkärran och det var tungt. Ett träningspass så gott som vilket gympass som helst.

Vi tog fika-paus hos Största Systern i solen på deras altan. Hennes svärföräldrar var där och hjälpte dem i trädgården, småkillarna lekte och sprang runt, en mycket trevlig stund. 

På eftermiddagen kom Store Bror förbi ute på en löprunda. Han drack vatten och åt en banan innan han sprang hem igen och hann med att kolla in dammen. Fiskarna har överlevt vintern och vi fick godkänt som dammägare. 

Ikväll ska jag på konsert med Tommy Körberg. Har köpt biljett till en livestreamad konsert, håll nu tummarna att jag går till tekniken! 

Kantsten huller om buller.

Kantsten väck.

Sen eftermiddag började det likna något. Ny jord och gödsel ska läggas på, sen inväntar vi varmare dagar för plantering.

Barnbarn i trädet, pigga killar. Bästa killarna! 

En ledig dag

Lördagsfrid. Sovmorgon, långfrukost, tidningsläsning och telefonprat med mamma. De mår bra, nyvaccinerade och räknar ned till andra dosen.

Jag ska greja i trädgården idag. Projekt ta bort kantsten runt en rabatt och lägga natursten istället. Körde tre skottkärror med sten igår och ja, hej träningsvärk i axlarna. Först lasta i, köra och sen lasta av. Fortsätter även idag så dagens motion är säkrad.

Njuter av att vara ledig. Skrota runt. Är glad att jag har en trädgård att vara i. När jag tänker på det hisnar det i magen ibland, som jag trivs!

Helg i sikte och det är nog nu

En solig fredag. Besök hos optikern efter jobbet och jag ska välja nya bågar. Hej och hå. Utan sällskap dessutom p g a ni vet vad. Finns en risk att mina stilpoliser komma sätta smothiesen i halsen sen, vi får se.

Har hasat runt med läsglasögon från Rusta länge nog eftersom mina progressiva helt plötsligt för ett år sedan inte passade min syn längre. 

I alla fall. Klockan 1500 ska jag strejka. Kvinnostrejka. Jag ska ställa mig vid brevlådan och ge all min kärlek och styrka jag kan uppbåda med tankar och hjärtat till kvinnan som nu behöver gömma sig i efterspelet med anmälan som lades ned mot Lambertz.

Vad spelar det för roll? tänker någon. 

Allt spelar roll säger jag då. Framförallt kan jag se mig själv och mina barn i ögonen. Det är nog. Nu. 

När det brinner till i peruken

Och Lambertz, vad ska man säga? Jag är fortfarande förstummad över det jag såg och hörde på tv när han stod i sin trädgård och gjorde sitt uttalande.

Inom mig kokar det av ilska och frustration att vi inte kommit längre. Jag blir arg när jag, precis som många många många  många andra kvinnor, tänker på hur många män vi stött på som tar sig friheter, inte lyssnat, inte brytt sig. Som tyckt att de varit i sin fulla rätt just för att de verkar utifrån en helt annan position. Att vara man. 

Inte alla män. Naturligtvis. Det är bäst att tillägga det så ingen ska bli kränkt i onödan. 

Att vara kvinna och inte bli trodd utan ifrågasatt, rannsakad utifrån och in, skuldbelagd, det är ingenting emot en kränkt man. 

Jag tänker på medias hantering av Lambertz och det gör mig kräkfärdig. Kvinnan befinner sig nu, vad jag förstått, i skyddat boende p g a hat och hot. För mig är det obegripligt att någon som erkänner inför hela svenska folket att han inte kan hålla sin penis i sina egna brallor för han är ”svag i köttet och anden” ges utrymme i media. Varför bröt ingen sändningen, drog ur sladden eller ropade ”skämmes ta mig faen”?

Han är långt ifrån ensam. Så många lemmar, händer och fingrar det finns som lever sina egna liv rätt som det är för att ägaren av dessa tänker med något annat än huvudet mellan axlarna. Det är sannerligen ett problem. Oftast kommer de undan. De blir plötsligt svaga, får en släng av ”Vikinga-sjuka”, tappar impulskontrollen, uppfattar inte signaler, förstår inte ett ”nej”  eller annat i all oändlighet. 

Kan vi koncentrera oss på situationer ur ett kvinnoperspektiv en liiiiiiiten stund? Fem minuter? Tio? Ah, nej jag fattar. Inte tio minuter. Hur SKULLE DET SE UT??? 

Fan. Jag är arg, trött och uppgiven.

Jag hoppas att jag gett mina döttrar och son kurage nog att orka, våga och vilja stå upp i en skev värld från sina olika perspektiv. Jag har hopp om det trots allt men ibland, ibland blir jag trött. 

En räddare i nöden och somliga har vårfeeling

En sån världslig sak som att håret kändes som en pälsmössa har fått mig att varje morgon kolla in Lilla Systerns salong efter återbudstider.  Igår fanns det en tid klockan fem. Sett och bokat, jag åkte dit och blev äntligen klippt. Väldigt skönt.

Ja, jag klipper mig på salongen. Tänker att hon behöver vara ledig när hon är ledig och samtidigt stötta salongen, man vill ju att de ska klara sig igenom den här tiden. Frisörerna har visir, spritar verktyg och platser mellan varje kund, det finns munskydd och handsprit, antal kunder är begränsat. Känns så tryggt det kan bli. 

Hjärtat, som är en riktig vår-älskare, har fått feeling och börjat köra hoj igen. En lång period med svåra artrosskov är något litet bättre och vips, en sväng med hojen kan väl inte skada. På ny motorcykel för ändamålet och när han kört in den och sig får det allt bli en tur igen. Har saknat det! Att åka på långsemester känns dock avlägset, den tiden är nog förbi. Bil med ac känns just nu som ett bättre alternativ bekvämlighetsmässigt.

 

Idag mulet och blåsigt. Mina planterade penséer är i någon slags chock men de hämtar sig säkert. Jag har även en vas med tulpaner ute och de är superfina och lyser upp tillvaron.

Onsdag. Jobb och storhandling. En leverans med nya fönster väntar. Rosa Huset ska få nya fönster så nästa vinter tänker vi att det ska vara varmare inomhus och att jag inte får nackspärr när jag sitter i favoritfåtöljen och stickar framför ett av fönstren. Man skaffar sig jobb, vi ska byta själva. Hej, samarbete och träningsvärk!

När gamla takter sitter i

I går galopperade vi på ridlektionen och det gick superbra. Skulle kunna säga att gamla takter sitter i, en sisådär 45 år gamla takter, sen sist det begav sig på hästryggen. Fick sån frihets- och lyckokänsla i bröstet, jag kunde inte sluta le på hela kvällen. 

Efter lektionen leder vi in hästarna i stallet, sadlar av, borstar dem och de får lite mat innan de går ut i hagen. Det är ett sånt lugn då, verkligen bara här och nu. Måndagskvällarna i stallet gör mig gott. 

Idag har vi vaknat till sol och blå himmel och väldigt varmt inomhus. Pannan har fått flängen under natten och termometern visar på 25 grader. Jag blundar och låtsas att jag äter frukost i värmen i Kroatien ...

Det kan vara ett dåligt omen, att den tänker lägga, den är av äldre sort eller så var det vinterns sista suck. Den fattar att nu är det vår och ska vila sig. (Jag försöker bara tränga bort tanken på pannpaj).

Planen är att jobba och sen plantera penséer och påskliljor. Kanske hinner jag ta fram dahliaknölarna som övervintrat. Men först, jobb!

Här ska det bli planteringshörna. Kan knappt bärga mig.

Tillbaka i fållan

Det här med att vara ledig. Rå sin egen tid. Fixa i trädgården, bära, gräva, lyfta jordsäckar, laga mat från grunden, sticka på babyfilt en stund, sitta bredvid dammen och lyssna på vattnet som porlar, promenera, bada, vila när jag blir trött. Det blir viktigare och viktigare det här andra, det man ska hinna med efter jobbet. Det som ger kvalitet på riktigt. 

Jag fattar ju att jag behöver jobba för att ha en inkomst men balansen, vikten av att ha det, har blivit ännu tydligare under tiden med pandemin då allt ställts på sin spets. Jag känner också hur mycket bättre jag mår utan press, på jobbet kan jag inte alltid påverka saker och ting och det gör något med mig. 

Jaja, jag vet. Man får anpassa sig, gilla läget o s v. Men allt har ett pris, inte sant? 

Balansen.

Superviktigt. 

Så, en ny vecka. 

Nya tag. 

Sovskolan fortsätter. Det går rätt så bra, det kan bli bättre. 

Klippt, påskpyntad häck. 

När man gör affärer

Jag har länge velat ha ett planteringsbord och klurat länge på hur det skulle se ut. Jag har tänkt gammal diskbänk, en snickarbänk modell äldre som skulle oljas för att stå emot vätan, bygga en av lastpallar eller en kabeltrummor och så vidare. Igår pallade inte hjärnan mer så vi åkte och köpte ett på Plantagen. Trodde jag. När vi kom hem hade vi tagit fel, ett planteringsbord med odlingslåda. Eller något sorts miniväxthus på ben. Ett svart. Plexiglas. 

Hej och hå.

Beställde det jag egentligen ville ha på nätet och efter tio minuter kom ett bekräftelsesms, ett svart planteringsbord fanns att hämta.

Nåväl.

När jag tänkte efter ville jag ha båda borden. Kanske får mer gröna fingrar då? Plats finns och jag unnar mig detta som jag drömt om. Ojar mig lite för att jag köper nytt men tänker att allt måste ju vara nytt någongång och någon kan ta över detta sen.

Sen dök det upp en annons på Facebook. En kompis sålde sju stolsdynor för nästan inga pengar alls. Hade tänkt köpa dynor i år men de är rätt dyra. De här är beiga och i superskick. 

”Tuppen ja” skrev jag och så åkte vi till Kungsör.

Vi fikade utomhus och sen åkte vi hem.

Nu är jag nästan yr i huvudet av allt och måste vila resten av kvällen.