Måndag igen

I morse när jag vaknade sken solen, det är ju lite lättare att gå upp då.

Jag hade bestämt mig för att cykla till jobbet idag. Om jag nu ska cykla till jobbet tre dagar i veckan behöver det bli måndag, onsdag och torsdag denna vecka. I morgon ska jag jobba hemma och på fredag är jag ledig.

Allt blir ju lite lättare när jag planerat i förväg. T ex dukade jag frukostbordet i går kväll och laddade kaffebryggaren så det bara var att trycka på knappen. Müsli och salt på bordet. Äggkastrullen beredd på diskbänken. Bara att fixa fram resten på morgonkvisten. Jag cyklar i träningskläder och byter om på jobbet, nu far jag inte fram som en furie men ändå, det känns skönt att göra så. 

Sen micklade jag med cykeldatorn, den gick inte igång och jag blev irriterad. På en pryl?!? Jag cyklade iväg ändå och vips, gick den igång. Magiskt. 

Jobbade. Vi hade workshop hela dagen och stundtals var jag inte mitt bästa jag. Jag kände det och stängde av mikrofonen. Ibland är det bäst.

Cyklade hem i strålande sol och sommarvärme. Skönt. Kom hem svettig och hade bråttom. Kastade i mig middagen som Hjärtat fixat och åkte till stallet.

Ridterminen började idag och det kändes himla bra. Allt bara flöt på och det är ju väldigt skönt när det händer.  För det mesta brukar det ju komma grus i maskineriet efter ett tag men närr’å. En hel ridlektion att bara tanka må-bra-feeling av. Jag kommer säkert ha träningsvärk i morgon.

Pratade med pelargonerna när jag kom hem, de börjar se lite hängiga ut men jag har inte hunnit med dem på ett par dagar.

Jag lär somna ovaggad ikväll, tacksam för det och en bra start på veckan.

Skön promenad till stallet.

Hrodur, ”min” Hrodur. Vi kämpar tillsammans även denna termin.

Från paddel till padel

Idag klev vi upp tidigt för att spela padel och på eftermiddagen fika på Taxinge slott. Det var Hjärtats födelsedagspresent från sina barn och jag fick hänga med.

Att spela padel var roligt, svettigt och faktiskt superkul. Jag var ganska bra faktiskt och överraskade därför det övriga sällskapet. Och mig själv, inte bara för att det gick bra rent spelmässigt utan också för att höften och lederna kändes ganska ok. Just den här helgen har jag varit sams med kroppen. Ganska sams med knoppen också och inte känt mig så irriterad på allt och alla. Det är säkert gårdagens förtjänst, må-bra-känslorna håller i sig.

Efter padel-spel drog hela gänget till Rosa huset för att duscha och byta om och jag gjorde pasta med räkor i citronsås som uppskattades av alla. Jag gjorde samma till mig fast med bönpasta, glutenfritt. 

Eftermiddagens häng blev sen på Taxinge slott och ett 65-sorters kakbord. Hej och hå. Gott. Glutenfri nougattårta till mig och mycket annat gott till de andra. Vi gick runt på området sen och vi såg en snok som ringlade över gångvägen, de gula prickarna på huvudet syntes tydligt, vilken tur. Eller nåt.

På hemvägen somnade jag i bilen och resten av dagen har jag legat i soffan och haft sjukhusseriemaraton. Lilla Systern kom en sväng g och kvittrade en liten stund, hämtade en kjol och lånade en bok. Skönt att se henne.

Laddar för en kortvecka och jag tror att det kommer vara lite soligare. Det längtar jag efter.

I padelhallen. 10.00 en söndagsmorgon, när man överraskar sig själv.

Taxinge Slott. Vi kunde sitta ute och fika, mysigt.

En annars sorts bad

Idag har jag varit på ett riktigt äventyr, en dag-retreat på sup-bräda och i skogen. Faktiskt helt magiskt häftigt.

Det var samling klockan nio i morse ca 1,5 mil utanför stan i ett naturreservat och naturligtvis regnade det. Men, utrustad med regnkläder, vattentät rygga och badskor gjorde det ingenting. Vi var åtta tjejer plus två ledare, inalles tio tappra själar.

Vi kom iväg över fjärden och det blåste rejäl medvind men det gick bra. Så skönt att paddla igen!

Raststället kom inom synhåll efter ca 45 minuter och vi drog upp alla brädorna på land, därefter var det fika-time. Kaffe, vatten, frukt och dadelbollar med lime- eller chokladsmak. Mums.

Därefter var det dags för gående meditation i tystnad till stället där vi skulle idka skogsbadet.

Jag kan säga så här om det: att gå i tystnad med ett gäng kvinnor du nyss träffat var en sällsam upplevelse, lugnt, tryggt och skönt. Att vara medveten om dina steg, andning och naturen runtomkring, jag gillade det.

Vid en utsedd plats var det dags för skogsbad. Mycket förenklat går det ut på att ta in skogen i ditt medvetande sinne för sinne. Att släppa tankar som kommer och vara här och nu, med ryggen mot ett träd. Vi skogsbadade i en halvtimme och det avslutades med en te-ceremoni innan vi gick tillbaka till raststället.

Där fanns det lunch framplockat som vi åt innan det var dags att paddla tillbaka över fjärden. I motvind. Hård motvind. Stundtals faktiskt nästan svårt att hålla brädan åt färdriktningen och core-musklerna fick jobba. Hej träningsvärk. 

Nära uppstigningsplatsen var det lite lä och dagen avslutades med yoga på brädan. Vi hade varsitt ankare som vi förtöjde oss med och sen var det dags. Mycket spännande på min ära och jag klarade mig från att ramla i fast vi gjorde hunden, kobra, Happy baby m m. D v s vi stod på alla fyra med sträckta ben, låg på magen, på rygg och några övningar till sittande. Efter denna övning var dagen slut och klockan hade blivit fyra. Dagen bara försvann i en må-bra-så-himla-roligt-fart och mycket nöjd och trött åkte jag hem. Jag lär somna ovaggad i soffan ikväll. Because I’m worth it!

Innan avfärd. Brädor på rad.

Go’fika!

Lite huller om buller på rastplatsen.

Badskor inhandlade i Kroatien satt som en smäck vid dagens utflykt på brädan. Vid skogspromenaden åkte gympadojorna på. Vattentät väska, himla bra uppfinning!

Äventyr på morgonkvisten

I morse blev simningen lite försenad då brandlarmet gick precis innan öppning klockan 06.00. Vi fick allt vackert vänta utanför, tur vi inte hunnit byta om!

Det var ett falsklarm men brandkåren måste komma och trycka på rätt knapp. Lite spänning i tillvaron livar upp.

Lugnet lägrade sig och vi simmade våra längder. Träningsvärken från gårdagens ridsession börjar smyga sig på så det var rätt skönt att sträcka ut i bassängen. 

Efterföljande frukost som vanligt och jag är så himla glad över vår fredagsrutin. Den sitter som en smäck när det är lite svaj runtomkring.

Resten då? Ja, det ska jobbas in i kaklet och jag tänker mig lite barnbarnsgos till kvällen. Har inte sett dem på en vecka och Stora Systern meddelade igår att svärsonen var lite undrande vart jag tagit vägen. Lugnande besked: jag kommer över ikväll. 

Brandbilen som kom med fart.

Att ladda batterierna

Hälsoundersökningen igår var inte direkt upplyftande och jag kände mig rätt missmodig en stund in i alla tester. Inget av det som kom fram var väl någon skräll egentligen: dåliga sömnvanor, övervikt och dålig kondis …. Däremot var högt blodtryck en skräll, jag har alltid varit en låg-tryckare men nu så. För högt it is. Nu följer en vecka av daglig blodtryckstagning och kvarstår det, ska jag boka tid på vårdcentralen.

Hej och hå. Men om man skulle ta och …

ta sig i kragen. Jag ska ge järnet i Hälsotrampet och förbättra mina resultat, för det är ju faktiskt möjligt och här har jag en chans till pepp och stöd.

Så när jag tyckt synd om mig färdigt blev det torsdag och jag var ledig i eftermiddags. Jag känner ju av mitt stressyndrom och  jobbar lite mindre ett tag med halva semesterdagar och årsarbetstidstimmar de veckor jag inte är pensionär. Allt för att undvika den där väggen.

Just idag blev det ett par timmar i stallet med svärdottern och hästarna, garanterat blodtryckssänkande. Vi hämtade hästarna i hagen och red sedan i ridhuset. Planen var att rida ut men detta eviga regnande gjorde det halt i gräset så vi höll oss inomhus. Superroligt!

Det är avkopplande att rida, en här och nu-känsla och glad-aktivitet. Efteråt drack vi kaffe och myste med hunden Rossi. En mycket, mycket välgörande eftermiddag. 

Hrodur, min kompis.

Tindur och Hrodur.

Mitt i veckan

Jobb, massage och läkarundersökning på företagshälsovården står på dagens agenda.

Jag har blivit uttagen i något som heter Hälsotrampet, att cykla till jobbet minst tre dagar i veckan 1/9 -31/11. Hoppla hej, är cykla min grej?

Har såklart ansökt själv men då gällde det 1/3 -31/5 men så kom det ett virus i vägen och det blev uppskjutet till nu.

En utmaning men det ska gå vägen. ….syftet med kampanjen är att få folk att cykla till jobbet istället för att ta bilen och jag har har ju inte längsta vägen i världen, ca 7 km och det går ju rätt fort.

Innan start får vi som deltar göra en hälsoundersökning hos läkare, konditionstest och andra tester som följs upp i december och fyra månader efter det. Wish me luck. Och fint höstväder.

Glutenfritt, sockerfritt, sova mer, cykla till jobbet, här händer det grejer! 

Igår hade vi AW med jobbet utomhus i en park. Mycket trevligt, några hade jag inte sett på över ett år. Prat och skratt sen skjutsade jag hem en glad pensionär, kollega som slutade i våras och vi bor nära. Lite avundfrisk på glada pensionärer, om jag hade möjlighet skulle jag gå i pension redan nu. På riktigt. Men det är bara ett önsketänkande. Jobbet består ett par år till.

Bakvänt

Idag jobbar jag hemifrån och har lite ångest över det. Jag blir så irriterad på allting hela tiden. Blir galen på den här irritationen. Varför? Jag har aldrig varit en irriterad person men nu så, jämt och ständigt. På allt och alla. 

I morgon ska jag vara på kontoret igen, basta.

På förmiddagen besiktigade jag bilen, jag skulle fått hjälp med det så jag slapp gå ifrån jobbet men nu blev det inte så. Som tur var gick bilen igenom utan anmärkning annars hade jag väl gått upp i atomer. Fort gick det också, men jag blev irriterad ändå. För jag hade behövt hjälp.

Någon i min närhet har fått remiss till ätstörningscenttum och väntat fem månader på att få en behandlingsplan som inte blev någon behandlingsplan. När läkaren som gjorde en första bedömning hörde av sig till hoppfull person, var meddelandet att det inte fanns något att erbjuda p g a omorganisation inom kliniken. Bland annat. Pedagogik ingick kanske inte i läkarutbildningen när just den här tjommen gick där.

(Precis när man trott att man hört det mest idiotiska i världen kom det samtalet).

Den drabbade blev ledsen, besviken och tappade hoppet. Full förståelse för det. 

Nu har det skramlats fram en terapeut p g a orsaker och ja, jag måste ju lugna ned mig för att inte smälla av alldeles och själva systemet rår jag inte på. Men det retar mig, detta eviga kämpande och råddande  för att få hjälp. Något är fel, uppåt väggarna fel att det ska behöva vara så här.

Och jag går ut i skogen och andas ett tag.

Over and out.

Måndagslyx

Ett måndagsbesök med middag hos mamma och Herr L livade upp denna måndag. Han är något litet bättre i sin rygg, väntar fortfarande på magnetröntgen, men är långtifrån bra. Lilla Systern skulle följt med men när så sambon kände av förkylningssymtom stannade hon hemma. Vi riskerar ingenting utan gör som man ska. Fast lite kan vi ju svära över pandemin ändå, besviken kan man ju bli. Man får det. 

Solen har strålat även idag, det lättar verkligen upp. Kvällarna börjar ju bli kyliga och mörka, men så länge det är soliga dagar känns det inte lika tungt. Man kan ju alltid tända ljus och dricka te. DET är rätt mysigt.

Hemma igen

Nu har jag landat i Rosa Huset. Fulltankad med värme, kompiskärlek, lugn och ro, god mat och fina samtal. Lite minisemester bara si så där. Satt som en smäck.

Frukostbänken.

Det obligatoriska morgondoppet. Älskar’t.

Minisemester

Jag tillbringar den här helgen i Nacka hos Bästa Väninnan. Jag körde hit igår efter fredagssimmet och ett snabbt besök hos minsta barnbarnet. Ville fylla på gos-kontot innan jag åkte.

Det är skönt att vara här. Vi har badat, vilat, läst bok, tittat på serier, löst Melodikrysset och idag har vi gått 17 235 steg. Mestadels bredvid vatten, druckit kaffe i solen och jag njuter av varje sekund. 

På hemvägen av långpromenaden gick vi in i Nacka Forum och jag köpte en skjortjacka. Har provat den flera gånger och nu bestämde jag mig för att jag ville ha den och så gick det bli.

Gungelung efter fredagssimningen i badhuset. Sen åkte jag …..

…. hit. Minisemester, himla bra uppfinning.

Morgonbad.

Långpromenadutsikt.

Fika. Glutenfri macka, funkar finfint.