När Största Systern var tonåring, en vilsen fjortistjej och stundtals en pain in the ass, framförallt för sig själv, höll hon på att hamna i dåligt sällskap. Hon gled lyckligtvis undan det där dåliga sällskapet men kompisen ramlade dit. Det var äldre killar, droger, partyn och det hände att polisen var inblandad. Ibland var kompisen försvunnen. Det var en jobbig tid. Största Systern hade förlorat en vän och var orolig och ledsen så klart.
En dag kom Största Systern hem och var förtvivlad. Nu visste hon precis var kompisen var, vad hon höll på med och med vilka hon var. Hon kände sig som en skvallerbytta men berättade allt för mig. Jag ringde upp mamman för att berätta vad jag visste och tänkte att så skulle jag vilja att någon gjorde för mig.
Det där är nu sju, åtta år sedan och jag har inte pratat eller sett henne sedan dess. Förrän idag. Jag skulle betala i luckan på en mottagning och plötsligt sträcker sig kvinnan mot mig och säger:
"Tack för att du ringde den där gången"!
Då kände jag igen henne. Det var ju kompisens mamma.
"Åh" svarade jag.
"Det var var väl så lite...."
"Verkligen inte! Du räddade oss båda två"!
Och så fick jag höra att samtalet från mig gjorde att hon orkade ta tag i situationen och de fick hjälp. Nu går det bra för tjejen igen, jobbar utomlands minsann. Drogerna och det dåliga sällskapet är borta ur hennes liv. En riktig solskenshistoria även om det naturligtvis har varit jobbigt för dem under tiden. Idag är jag väldigt glad över att jag vågade lägga mig i! Och glad över att vi möttes igen, kompisens mamma och jag.
Man kan aldrig bry sig för mycket och du var väldigt modig som ringde. Jag har talat om för mina döttrars kompisars föräldrar att om dom skulle se eller höra något så ska dom aldrig tveka att ringa för jag skulle göra detsamma med deras ungar, på stubinen.
SvaraRaderaLycka!
Kram.
Men Cina, vilken fin berättelse från verkligheten och vilken tur att du brydde dig den där gången.
SvaraRaderaOch så kul att du nu fick uppskattning för det du gjorde då.
Varma hälsningar!
Vad skönt att du vågade lägga dig i. Och så bra att du fick veta att du gjort rätt. Tyvärr så är det oftast för få som vågar göra detta.
SvaraRaderaJag blir nästan tårögd!
SvaraRaderaTänk vad ett samtal kan betyda...
Det var verkligen fint och modigt av dig att ringa till mamman! Jättebra! Gud så tacksam hon måste vara, tänk hur det hade kunnat sluta annars. Det är underbart när människor vågar bry sig om andra.
SvaraRaderaKram!
Vad roligt att du fick veta att det blev så bra av alltihop!
SvaraRaderaTyvärr tror jag att de flesta hade varit för fega för att göra det både Största Systern och du gjorde den gången.
Bra jobbat! Önskar fler vore som ni!
Kram!
Så ska man bry sig, tycker jag, tyvärr är det väl inte alltid man får respons direkt, men när den än kommer är den ju välkommen!
SvaraRaderaVa gött för dig att få höra att det gått bra, och att hon var tacksam. En extra guldstjärna idag :O)
Kram!
Det måste kännas gott att få höra så här i efterhand att det gick bra. Civilkurage, det skulle fler ha...
SvaraRaderaKram
Ååååååh vad bra att du är en sådan som bryr sig om.
SvaraRaderaJag har märkt det på dina kommentarer och dina inlägg.
Du kämpar på massor men har ändå tid för andra.
KRAM!
Gafflan: Ja, visst vill man veta??!!
SvaraRaderaS O F: Skönt att veta att det gick bra!
Cicki: Tyvärr är det väl så, men om man pratar om det kanske fler vågar?
Nilla: Mycket!
Anbam: Jag hoppas att jag alltid kommer att våga.
Ezter: Man vill ju gärna tro att alla vuxna vågar lägga sig i!
Pillargontanten: Ja, att få veta!
Carina: En kurator sa en gång till mig: "du måste våga vara förälder". Det är inte lätt, många naglar tuggas det på ibland men den här gången blev det rätt!
Ännelaij: Om du frågar mina barn skulle de himla med ögonen och tycka att jag är skitjobbig.... KRAM!
Bra jobbat! Helt rätt agerat!
SvaraRadera