Som Bambi på hal is ger jag mig på lite skakiga ben ut i bloggvärlden igen. Just idag känns det som energinivån är något högre än på ganska länge. Det KAN vara högst tillfälligt och batterinivån behövs sannerligen ses över noggrant, å andra sidan njuter jag av att ha lust till någonting överhuvudtaget. Må så vara, nu är nu där jag är.
Just idag tänker jag slå ett slag för omtanke, värme, medmänsklighet och vänskap som varje människa behöver för att växa och blomma. Vad det faktiskt BETYDER, hur det faktiskt känns i hjärtat när man blir uppskattad och uppmuntrad, hur gott det gör för själen, det har jag haft förmånen att få uppleva de senaste veckorna när jag tappat taget om tillvaron totalt.
I det svartaste har jag läst era värmande och uppmuntrande kommentarer och varje mening har betytt väldigt mycket och gör mig så glad. På riktigt.
Från Markattan kom ett smycke, en änglavinge, som jag bär och känner hur stark den faktiskt gör mig. Och hur glad blir man inte då, när det kommer ett litet paket i brevlådan? Tack igen, Markattan!
Mina kyrktanter har förärat mig med ett tantöverlevnadskit med tidningen Bamse, laga-punka-grejer, badkulor, nagellack och lite annat smått och gott. Som vi fnissat genom åren, ojat oss över ungar, karlar och annat stort i världen medans vi glatt tuggade Bragokex och drack ljummet kaffe på kyrkans Öppna förskola. Jag menar, vem hinner dricka VARMT kaffe när ungarna är små??? Kontakten har varit lite sporadisk de senaste åren men nu klev de in igen! Välkomna! Hur glad blir man inte då?
Jag har fått mail. Jag har fått riktiga brev och kort i lådan både från oväntat och väntat håll. Jag har blivit uppmuntrad så jag orkat göra en utflykt med Bästa Vännen till Mariefred i vinterskolsken. Mina stora barn har bjudit mig på kaffe och biscotti på innefiket i stan. Ja, hur glad blir man inte då?
Jag tar till mig av all värme och innerlighet för fortsatt resa. Ville bara att ni skulle veta det!
VÄLKOMMEN TILLBAKA! Du har varit saknad! Stor kram till dig!
SvaraRaderaHar kikat in här mest varje dag.. ifall att.. och NU fanns det plötsligt ett inlägg.. Yihaaa!!Härligt att få ha dig tillbaka!!! Kram!
SvaraRaderaHärligt att du är tillbaka. Det kanske är vårsolen som lockat fram dig. Den gör gott på många sätt och vis.
SvaraRaderaVisst är det värmande med omtanke. Ibland behöver man det extra mycket. När jag gick in i väggen så fick jag ett stöd som jag aldrig tänkt mig att jag skulle få. Det var från en arbetskamrat som jag upplevt som väldigt ytlig. Hon ringde ofta och hörde sig för, vilket var underbart. Hon stöttade mig på många sätt och vis. När jag efteråt frågade henne varför så svarade hon att hon visste själv hur ensam man kan bli när man är sjuk och vänner glömmer bort en.
Ta det lite lugnt nu och prova dig fram på dina Bambiben. Ett steg i taget, du vet.
Ta det lugnt och ladda dina batterier mellan varven. Det är nog lätt att göra mer än man egentligen orkar när man börjar kunna andas igen.
SvaraRaderaJag har gått in här mest varje dag bara för att kolla in din fina tulpanbild. Den är så vacker! Åh vad jag önskar att jag kunde måla så.
Jag har också saknat dig!
SvaraRaderaVälkommen tillbaka!
Omtanke, värme och framförallt förståelse är vad man behöver när man befinner sig under isen. Skönt att läsa att du folk omkring dig som kan ge dig det du behöver. Forstsätt att ta små steg framåt. Jag tror bärigheten blir bättre och bättre.
SvaraRaderaHärligt att du är tillbaka, även om det är på vingliga ben! :-)
SvaraRaderaOmtanke från andra människor är det bästa man kan få när man trillat i gropen. Det stärker enormt och bara vetskapen om att någon annan bryr sig om hur man mår är ibland bästa medicinen.
Stor kram!
åååååååååh ÄNTLIGEN!
SvaraRaderaVälkommen tillbaka.
:)
Kram
Du är tillbaka! GlädjeGlädje! Kramen vännen!
SvaraRaderaHärligt vännen att du är tillbaka om än på vingliga ben.
SvaraRaderaVisst är det ju så att när livet är kämpigt är det ju extra viktigt att få känna att någon sträcker ut sin hand.
*kramar om*
Det är ju då, när man är som mest sårbar, som man behöver sina vänner som mest. Ett ord, ett liten tecken på omtanke och värme är så mycket värt när själen mår dåligt. Det gör att man känner sig behövd, omtyckt och älskad! Att man orkar vidare.
SvaraRaderaSkönt att du är tillbaka :))
Bamsekram till dig.
När jag fick platt näsa, ja man får det när man går in i väggen, fanns det nästan inga där. Jag hade tack och lov en älskad människa nära mig och utan honom hade jag inte fixat vägen tillbaka. Det kan bli så tyst, så tomt och så ensamt när man hamnar i det du just nu befinner dig i.
SvaraRaderaTänk ändå vad bloggvärlden har tilfört mycket, tänk vilka möten vi gör här, vad mycket plats vi kan få och viktig uppmärksamhet det finns. När vi är som mest sårbara, eller lyckliga, eller ledsna, eller bara är i vardagen.
Jag är glad att få vara en del av din väg tillbaka.
Markattan
Såg på min blogglista att du skrivit ett inlägg. Skyndar mej in till dej och dina fina tulpaner.
SvaraRaderaUnderbart att du tar till dej den värme som genomstrålar kommentarerna hos dig. Och att du orkar sätta dig ner och skriva ner det. DU ÄR PÅ VÄG! Dina Bambi -ben är inte så starka i början - men de är sega.
Välkommen i bloggsfären igen.
Kram Viola