Nya världar!

Det letas dator. En dator att spela på. Inte pluttifikationsmemory, poker eller Finns i sjön. Nä. Counter Strike, Call of Duty och liknande. Den ska kunna bäras omkring. Från ett hem till ett annat.  (Nä. Det är INTE jag som spelar! Jag har BARA seriösa moments med min dator).
How come? Vart tog "Leta Honungsburkar med Nalle Puh", "Hoppla Hej med Pippi Långstrump", "Matteraketen", "Leta siffror med taxen Fiffi"-vägen? Jag bara undrar. Lagomspel för lagomdatorer.
I am off. "Teknikrostig mamma bortskänkes finnes". Känns det som.
Jag gör mina försök. Därför begav  jag mig till en datoraffär för att undersöka marknaden speldatorer. Utan tonåringar, endast Älsklingen fick följa med.
Det gick himla bra om det med "bra" menas att jag inte kom ut med en dator under armen, dock med "hål i huvudet". För jag fick bästa datorexpediten som tillbringar ALL ledig tid framför en speldator och han var en säljare med svada! Japps! Så med begrepp som processorer hit, grafik-kort dit, minneskapacitet, siffror á la många och siffror á la vad betyder de? och en insikt om att ungens veckopeng för all tid och evighet är förbrukad bara för att det ska spelas spel. Att grafiken är viktig förstår jag. Om man skjuter hål i ett träd (något annat skjuts det väl inte på????) ska man se hur barken flyger åt alla håll. Det är häftigt sa expediten.
Nä. Please! Utmana mig i Fia med knuff, Svälta räv, Kina-schack eller Monopol och jag äger! Helt enkelt!