Onödiga Onödan

Sent igår kväll kom Store Bror förbi och visade sin gipsade hand/arm. Jomenvisst var det så skadat att det behövdes gipsas för att undvika framtida men. Fingret behövdes brytas/fällas i en viss vinkel nedåt, likaså handen för att senor, ligament och annat skojsigt skulle hamna på rätta platser igen och så gips runt hela konkaronget. Kloffs.
Aj.
Sen hade fadern och sonen fått lite skäll för att fingret/handen inte blivit röntgat tidigare.
Men hörrnu här va!
Den ömme Modern har i tre veckors tid sökt hjälp för sonen. Det är inte bara att kliva in i en röntgenapparat hur som haver, man behöver en remiss.
En remiss får man inte, kan man inte skriva själv. Det måste en läkare göra. Om man inte helt enkelt åker till akuten och sätter sig. Och väntar. Nu gör man inte det i onödan, uppsöker akuten med en ung man som har lite fobier av allehanda slag. Nä. Man håller sig på hemmaplan och litar på sjukvårdsapparaten och de underökningar som gjorts.
När det så sen blir AKUT förväntar man sig inte "skäll".
Tänk om det kunde funkelunka så att röntgen- och bendoktorn från Akuten kunde ringa upp vårdcentralsläkaren och rådgivningssköterskan och framföra sina betänkligheter i nämnda fall? Be dem lyssna på riktigt och TRO på vad folk säger? Då kanske det bleve någon bättring och folk slapp lida i onödan. Jag säger som Ronja Rövardotter:
"Man ska akta sig för onödan"!