Söndagsfunderingar

Dagarna rullar på. Här har man bland annat hunnit sjunga och hurra för Store Bror som fyllt 16 år. Kära nån. Vad tiden går fort!
Från en liten pluttpojke till en låååååååång ung man. Hur gick det till?!
Ja. Sen det vanliga liksom. Fast inget är som vanligt i radhuset ändå. Inte varje år man bokar resa så där långt. Suger på den karamellen vareviga stund och mailen går varma till Stora Syster där borta.
"Vart ska vi bo"?
"Hur ska vi komma från A till B och sen tillbaka till A"????
Ja. Lite världsliga ting som vi har tid att lösa. Kan tänka mig att sova ståendes på Venice Beach om det krävs. På ett ben. Fast det tänker inte tonåringarna göra. Har jag hört. 
Kanske är det den bokningen som gör att jag går och trallar och nynnar när jag söndagspysslar i radhuset?! Men vänta nu. Vad är det för låt jag har i huvudet då?
Den här minsann:



Antingen gillar man Ranelid eller så avskyr man honom. Alltså. Jag är lite blandad. Tror jag beskriver det mest med "skräckblandad förtjusning". Ja. Så är det.
Fast nog kunde han varit lite mer engagerad i Sara Li? Fast där gick väl gränsen för Herr Ranelid. Görandet för sin egen skull kom visst först. Just ja. Det är ju därför jag var så tveksam. Men låten sitter där den sitter. Suck.