Men vad i hela friden?????

Jodå. Torkarbladet är bytt. Fick hjälp faktiskt. Bästa Väninnans fästman förbarmade sig men jag var minsann med där på parkeringen. Spolarvätska fixade jag själv. Ett steg i taget. Ungefär.
I morgon bitti lämnas så bilen på verkstad för lite fix och piff. Kommer bli jättebra ju.
Ja.
Sen har det tittats på handbollsmatch igen. Fikats lite. Storhandlats. Hängts tvätt. Lite sådär som det brukar vara på söndagarna.
Det vi inte brukar göra på söndagar är att sitta på akuten. Tack o lov. Fast det fick Store Bror och hans pappa göra ikväll då det tidigare på dagen sa "poff" i Store Brors vänstra vad när han gick upp för en trappa.
Efter "poffet" blev vaden väldigt, väldigt svullen, blå och stenhård. Såg inte bra ut alls. Sonen fick svettpärlor i pannan av smärta och det är inte heller så vanligt. Tack o lov.
Det fick bli en tur till jouren som skickade vidare till Akuten.
"Poffet" kom sig av ett kärl som sprack. Bara så där. Och då blir det lite trångt där vävnaderna. Långa nålar med någon mätmojäng stacks in i vadmuskeln, trycket skulle mätas.
"Ingen fara på taket" sa doktorn sen men tänkte sig ändå att ett litet snitt, lite tapp på vätska och ett stygn efter det, skulle göra livet lättare för Store Bror.
"Inte nödvändigt" sa samme doktor en stund senare när han fick känna på hur sjukhusskräck kan yttra sig på just Store Bror.
Så.
Lindad vad, sängläge med benet högt är vad som står närmast på agendan för nämnde bror.
Behöver jag tillägga att vi tycker att det helt enkelt räcker nu? Att vi önskar oss lite lugn och ro? Att lite "räkmackeåk" vore på sin plats?
Önska sig kan man ju få göra.
Med början i morgon, please. Ny vecka, nya möjligheter.