Medan det så sakteliga går mot vår, förvisso i yttepyttefart som det känns, går den här donnan flera ronder i verkliga verkligheten som kräver sin kvinna. Har bestämt mig för att klara ännu en tuff utmaning av Life och visa var skåpet ska stå. Inte en gång för alla, för sånt tror jag inte på då allt är föränderligt, men just nu. I huvudet snurrar tusen tankar och jag är full av ord, ord och ord som får skrivas till byrålådan. Har ju lovat kidsen att inte skriva om allt. Och Bästa Mamman ni vet, hon blir så nervös på hela Internetet. Så kan vi ju inte ha det!
Så. Jag pausar Lådan ett slag och mobiliserar styrkorna i radhuset med några ord på vägen:
Var rädd om varandra!
Var rädd om dig Cina! Du vet var jag finns om du vill få ur dig något helt hemligt för närstående! Bamsekram!
SvaraRaderaKram. Lådan finns kvar. Och jag. Jag finns här om du behöver mig. KRAM!
SvaraRaderaDet är klart att det är tråkigt att inte få läsa några välskrivna ord på din blogg ett tag framöver men det viktigaste är ju levande livet. Ha det bra och så hoppas jag att du så småningom kommer åter.
SvaraRaderaKan vara behövligt med en paus i the real life emellanåt men jag kommer att sakna dina inlägg.
SvaraRaderaVar rädd om dig och kom snart tillbaka.
Klimatflyktingen/Mona
Jag ska väl inte klaga när andra tar bloggpaus...
SvaraRaderaMen ändå.