Lite hipp som happ

Haver väl trampat i klaveret enligt somliga. Har uttryckt en åsikt. I en styrelse som jag sitter med i. Hade synpunkter på en skrivelse, som jag tyckte, läste lusen av och idiotförklarade folk. Alltså. Det kan man ju ha lust med ibland men man får ju hejda sig i en del sammanhang.

Det gjorde inte en av styrelsemedlemmarna och jag sa emot. (Jag kom inte med några arga synpunkter, bara konstruktiv kritik och förslag på förändring, man är väl tonårsmorsa och vet att föra sig försiktigt i minerade områden). Majj gadd! Min inkorg håller på att brinna upp av sarkastiska mail, konstiga förklaringar och bibelcitat. 

Nåja. Han lugnar sig väl eftersom jag inte svarar. Man har väl lärt sig. Att styrelsearbete inte är den lättaste plätten på jorden, att äldre pensionärsfarbröder kan vara rätt envetna och att inte kasta vedträn i brasor som mår bäst av att släckas. 

Att lära mig att hålla tyst när jag tycker något är rent uppåt väggarna går däremot inte. Tro mig. Jag försöker och har lärt mig åtminstone att välja mina krig. Detta var en fajt jag behövde ta, annars hade jag inte kunnat sova på flera månader eller se någon av alla andra boende i ögonen. 

Av detta kan man dra tre slutsatser:

Jag mår äntligen bättre från flunsan, jag kan gå rakryggad genom bostadsområdet ett tag till och styrelsearbete kan ibland vara ett jäkla skit.

Men att det är fredag! Det är toppen!