"Ducka".
? Nä. Jag hann bara blunda. Swooooosch, plask, blöt. Där stod jag som en dränkt katt med väskor i båda händerna, fina kappan på, vatten rinnandes från hjässa till fotknölar. A men!
Och bilen?
Försvann som en avlöning. Svårt att avgöra om föraren uppfattade vad som hände för fort gick det. Ok. Skittrist.
"Vad var det för bil" undrade Hjärtat intresserat när jag sen delgav honom min chockartade upplevelse.
"En blå" svarade jag.
Räcker det för en efterlysning????????????
Grr! Men man kan också tänka: Jaha, det är ju ändå fredag :)Kram på dig! och spark i sidan på den blå bilen.
SvaraRaderaEzter: Mmmm. Jag var ju ändå på väg hem! ;)!!!! KRAM!
SvaraRadera