Öronsnäcka med sus

Kan hända att Hjärtat är lite döv idag. Hade nämligen obeskrivligt mycket på mitt eget lilla hjärta som han behövde höra på igår. Han hade väl kanske inget val heller då jag plötsligt dök upp på hans altan och undrade varför han inte svarade i telefon?!
Kanske för att jag sagt att jag var upptagen hela dagen och han då passade på att njuta av det bästa han vet, förutom mig då förstås, sudoku och sol? På nämnda altan.
Suck.
Ibland blir jag hejdlöst trött på mig själv men jag befinner mig känslomässigt i en berg- och dalbana just nu och jag är oerhört tacksam för att han INTE knystade ett endaste ord om klimakteriet när jag försökte bringa reda i mina för tillfället MYCKET orediga tankar. Inte förrän jag själv förde det på tal mellan gråtattackerna och hulkande fick fram att
"…. det kanske är så här man märker att man hamnat i klimakteriet….."????
Ja men då vågade kunde han ju säga, goHjärtat, att han googlat lite granna och visst tyckte sig kunna känna igen ett och annat tecken men det var väl inget att hänga upp sig på????
Efter en stund blev tant go och glad igen, pussade lite till på Hjärtat, drack kaffe i hammocken och så begav jag mig hemåt igen. Lite lugnare. För stunden. Om jag lämnade ett förvirrat Hjärta efter mig var han i alla fall bra på att hålla masken…...
Kvällen tillbringades i kollegors sällskap, avtackandes en som slutat.
Sen susade jag hem till radhuset igen, sov knappt en endaste blund för så fort jag blundar svettas jag. Floder. Suck Igen. Klimakteriet is da shit.