När ett mammahjärta blöder och man bara vill skrika högt. Egentligen.

Solen börjar titta fram denna lediga lördag. Ingenting tänker jag göra idag. Mer än att bara vara. Igår gjordes mera, förutom att jobba tog jag sonen till vårdcentralen då han blev ännu sämre och den här mamman började bli lite orolig.
Tog och tog förresten. Det var inte den lättaste plätten att få en tid eftersom han var där i onsdags och vad trodde jag att de skulle kunna göra som inte gjordes då....
Tja, ta ett prov för körtelfeber till exempel. Så att man vet vad vi har att deala med?
Motvilligt fick vi en tid. Jag ska inte skriva hela historien mer än att väl på plats fick det tjatas om att ringa efter provsvar på en halssodling som visade sig vara negativ och därefter tjata till ett prov på just körtelfeber som visade sig vara positivt. Besöket tog en och en halv timme för jag vägrade gå innan vi visste besked.
Se där ja,
Så nu vet vi det. Körtelfeber it is.
Det blev ett långt samtal sedan för den sjukdomen är inte att leka med och handbollssäsongen är över för den unge mannen den här gången.
Han är trött och slut liksom jag.
Han bad om ursäkt att han ställer till besvär och mitt mammahjärta blöder när han säger så.
Det är omgivningen och omständigheter som är krångliga, inte han.
Men allvarligt, ska det vara så här svårt????