Jag hade en finfin resa med Bästa Väninnan och hennes 85-åriga mor. Vi delade hytt och hann prata länge och väl om både dåtid och nutid. Jag gillar det. Att ha tid att samtala. Inte bara babbla på och ditten och datten även om det så klart är det man gör mest och inget fel i det. Men när det blir ett samtal. Ett riktigt möte som berör. Det gör gott i hela kroppen.
Idag känns just samtal som något som händer på en annan planet.
Tjong. Så är man tillbaka i vardagen och det har sanerats en övervåning i radhuset, hjälpts till att fylla i jobbansökningar, svarats på 100 frågor om ditten och datten och planerats för nästa vecka, möten, andra ansökningar och utredningar och tja. Nu har jag tagit timeout. Ligger i min säng och har aviserat en timmes ensamtid för att lugna min överhettade hjärna.
När jag var liten tyckte jag att söndagar var oerhört långa. Jag hoppas den här blir det. Jag behöver relaxa! Ännu mer!
Nu är hela helgen kortare än en söndag.
SvaraRaderaSom jag hoppas på att vi får till ett sådant möte detta året! Vill bara ge dig en lång kram!