När man tränar på att vara i nuet. Här och nu.

Jag gick i skogen, länge och väl. Det värmde ganska skönt i solen och det blev äntligen tyst när trafiken från landsvägen inte längre hördes.
De nedfallna, till hälften förmultnade eklöven inbjöd till lite lövsparkardans.
Sen blev jag alldeles trött, satte mig på en sten och tittade ut över ett hav av blåsippor. En fjäril av oklar art flög förbi, en yrvaken fluga landade på mitt knä, en vårtrött myra stegade rakt över min sko.
Jag bara satt där och tog in alltihop och tänkte att om jag varit någon annanstans i detta nu hade jag missat alltihop, fjärilen, flugan och myran, solens värme mot mina jeansben och tystnaden.
Såna tankar tänker jag när jag tränar på att vara här och nu på en sten i skogen.