Thats what friends are for

Jag har en f d kollega som är guld värd. När jag var långtidssjukskriven för utmattningsdepression förra gången, från 2006 till 2011, var hon mitt stöd, min piska, min mentor, iblandsomenböldiarslet, skitjobbig ....... och helt underbar! Det var hon som bland annat kom med sugrör när jag påstod att jag inte kunde träffas och fika för armarna var för tunga så jag inte kunde lyfta kaffekoppen. Problem solved.
Sedan dess är vi mycket goda vänner, hon är rak i kommunikationen, inte alltid helt enkelt att ta (mitt problem, inte hennes) och jag vet alltid var jag har henne. Jag skulle kunna lägga mitt  liv i hennes händer, kort sagt. En toppenvän!
Hon hörde av sig igår när jag var låg och ledsen och vi bestämde att vi skulle ses idag. Hon vet att jag behöver pushas på ibland så det var inte läge att säga emot. Hon har dessutom arbetat med cancersjuka så det är skönt att prata med henne om den här ilskan, sorgen och maktlösheten jag känner över att en annan vän är så sjuk. (jag har ju också jobbat där men det blir en helt annan sak när det drabbar en utöver jobbet).
Nåväl. Hon hämtade mig i morse och vi åkte till Åsby trädgård utanför Hallstahammar. Ett väldigt trevligt ställe, växter och heminredning. Jag blev ju faktiskt gladare när jag gick där bland blommor, blader och fina saker. Så mycket fint att titta på!
En blå trasmatta fick följa med hem, den ska bo i sonens rum, några vita krukor, en vit primula och nya påskfjädrar. Vi åt deras berömda och goda räksmörgås och drack kaffe. Inga stora åthävor direkt men goda vänner betyder så mycket. Man behöver inte förklara, inte förställa utan bara vara precis som man är. Guld värt! Och väldigt skönt!