Fix, trix och huvudvärk

Jobbet i köket rullar på. Det vimlar av hantverkare, eller, de vimlar. Rörmokaren t ex. Han som kopplade in vattnet men inte kunde prova kranen eftersom rätt avloppsrör inte hade kommit. Nästa dag kom en annan röris som satte dit avloppet, spolade i kranen, vattnet rann ner och åkte härifrån. 

Vi blev så glada så vi tänkte att nu diskar vi äntligen i köket i stället för badrummet. En modest önskan men säg den lycka som varar. Ur kallvattenkranen kom varmvatten och vice versa. Avloppet från ena hon läckte som ett såll ned i nya diskbänksskåpet. Slutdiskat med andra ord och rörisarna fick återkallas. Jag säger ingenting.

Enbart en dag försenat kom den nya maskinparken, Hjärtat installerade och voilà skulle han koppla på strömmen till diskmaskinen. D v s sätta i stickkontakten. Om snickaren bara hade kommit ihåg att såga hål i nya väggen så eluttaget blivit synligt .... men vi ringde snickaren, det gjorde vi och han kom, berättade att han visst tänkt såga hål i nya väggen (bara oklart när). Jag sa ingenting.

Med eluttag, rätt kopplade vattenledningar och ett icke läckande avlopp, kunde vi så provköra nya diskmaskinen. Fungerade finfint, tyst och prydligt.

Spisen. Senaste modell. 

”Men” - sa jag till Hjärtat. 

”Ska den stå så här ojämnt och bänkskivorna är inte i nivå med hällen” ... ”den går inte att skjuta in mot väggen ...”

Man kan inte få allt. Tydligen. 

Nu satsar vi på att de gör klart så de kan åka härifrån. Sen. Sen ska vi justera och passa in bänkskivor, skåp och spis så det blir i våd, rakt och fint. Jag säger ingenting.

Det avslutande jobbet ska sen snickar-Anders göra. Skruva dit golvlister. Vad kan gå fel???? Jag kan tänka mig en miljon olika scenarier. Men snickar-Anders litar jag på. Bara han kommer blir det reda med saker och ting.

Det är nära nu.

Just ja. Så här i återvinningstider tänkte vi återanvända kökskranen, den som satt i huset när vi köpte det. Tänkte vi. Oh no. ”Något” har hänt med den på färden och den läcker plötsligt som ett såll även den. Så där ja. Då var ALLT utbytt i köket. (Förutom luckorna som vi målat om). 

Det är kvällens uppgift för Hjärtat. Införskaffa ny vattenkran. Jag säger ingenting.

Har lyckats hålla mig lugn faktiskt. Det BLIR bra det här. Och det som inte dödar en, stärker en. Sägs det. Vi sitter faktiskt inte i sjön. Lite trötta p g a allt stök. Kan tänka mig folk i världen som gärna skulle byta med oss. 

Det lilla rosa huset, snart är det bara vårt och vi får starta om. Funderar på om vi ska ta varsin flyttkartong och åka en sväng, svänga in med bilen på gården och bära in kartongen. Symboliskt liksom. Vi får se!