Alltså. Att räfsa mossa var supertungt och på kvällen hade jag ont i armen och handleden.
Räfsan, en av Hjärtats ögonstenar, var säkert bra för ... 15 år sen. Med tejpat skaft (det gick av för länge sen men allt som kan lagas, lagas) gjorde att det fjädrade lite = jobbigt. Två ”tänder” på räfsan lossnade och tja, kanske muttrade frun i huset lite grand men att ge upp?? Nevver evver aldrig.
Så hände det sig att jag slet med gräsmattan medans Hjärtat roade sig på Biltema.
(Joddå, det inhandlades present till mig där men det tarvar ett eget inlägg)
På kvällen lade jag fram förslaget att vi kanske skulle köpa en ny räfsa och kunde vi titta på elektriska mossrivare???
Fick väl inget större gensvar om jag säger så och igår klev Hjärtat upp och ut för att fortsätta där jag slutade. Manuellt räfs med gammal räfsa.
Jag pysslade med annat.
Idag är det söndag, påskdagen, och fast det blåser halv storm kan arbetet nu fortsätta med gräsmattan.
Med, tada: en elektrisk mossrivare med uppsamlare! OCH en ny räfsa.
Det krävdes två kvadratmeters räfs av den manliga delen av hushållet så fick Bauhaus påhälsning och nya pinaler inhandlades. Älskar’t!
Glöm diamanter, guld och finchocklad. En mossrivare och vertikalskärare i ett, är den tjejens best friend!
Jag har läst att man inte ska mossriva för det blir bara mer mossa då. Jag vet inte? Här strödde Maken gödning, så det blev fart på fräser.
SvaraRaderaGräset. Fräser, det gör jag🙄
Radera