Jakten på den perfekta semestern

Så här i semestertider pågår ofta jakten på den perfekta semestern. Allt som oftast, tror jag, att den jakten ofta går ganska käpprätt åt ett annat håll. Faktiskt. Så man kanske ska sluta jaga den, ”somraren”?

Hm. Kanske en slutsats lite utifrån egen erfarenhet? Jag drabbas ofta av ”sommarångest”  - det SKA vara oändligt med soliga dagar, ljumma kvällar, kubbspel och grillbrickor, att umgås gammal och ung, alla ska vara glada och happy. 

Om det inte blir så då? Förväntningar. Det är väl det som gör att det havererar när det spöregnar tre veckor i rad, syrran blir sur när det inte går att spela kubb och förlorar i Fia med knuff i stället. När sommarstugan är trång, ungarna bråkar och grillningen blir en burk värmd ravioli för att mätta hungriga semestermagar.

När jag levde livet med barnens pappa var somrarna dedikerade att umgås med svärmor och svärfar i deras husvagn på en camping. Yes. Familjen utökades med de fyra kidsen. Vi åkte till husvagnen. I ur och skur. Barnen var skvättvis själva med sin farmor och farfar och de har idag starka band som jag är oerhört glad över. Att jag då var sur över att de fick kalaspuffar eller en skål chips till frukost av farmodern ser jag idag bara som ett tecken på att jag var ung och dum. Alla fyra kidsen äter idag sunt och nyttig mat. För det mesta och de har bra tandstatus trots sockerintaget. Så. Om husvagnsångest och havererad kommunikation med en äkta hälft efter fem veckor med svärisarna i en husvagns pytte-kvm vet jag allt om.

Fast. Jag minns guldstunderna också. De liksom växer med åren och tar över det där knöliga som var. Att till exempel somna supernära kidsen, hålla dåvarande maken i handen och vaggas till sömns av ljudet från havets vågor. Eller att bli bjuden av något av kidsen egenhändigt smörig fralla som kanske mellanlandat på en sandig badhandduk?! Knastrar skönt mellan tänderna ....  Att dofta i solblekt, lite svettigt barnahår när solen går ned i havet och svalorna pilar i skyn? Eller när svärmor och jag fick fnissanfall i borsta-tänderna-kön på campingen eller smög till baksidan av husvagnen med varsin kokosboll bara för att inte kidsen skulle se oss.

 

Den perfekta semestern för mig. Ja. Det var väl ungefär det som hände där i husvagnen. Som sen hände i det Lilla huset på Ön med en annan svärmor, sen i Radhuset själv, på mc-tur genom Europa till Kroatien med Hjärtat och nu i det lilla Rosa huset. Perfekta. I all sin glans. Var sak har sin tid. 

Jag har slutat förvänta mig så mycket av sommaren. Som att det bara räknas att leva då. Resten av året ska bara vara en väntan på nästa sommar?? Kanske har det med åldern att göra? Eller att Corona kom och satte käppar i alla hjul som finns? Tycker faktiskt det är lite skönt att hålla avstånd, inte resa omkring så mycket och njuta av där jag är. Att ”få” vara hemma. Att vi hittar sätt att umgås som vi inte skulle gjort annars. FaceTime-fika, avståndsmiddagar utomhus etc. 

En perfekt semester för mig. Det enda jag jagar denna sommar är mördarsniglar. Fy för dem!