Nästansol

Igår idkade vi trädgårdsarbete hela dagen. Hjärtat klippte häcken mot gatan stående på släpkärran efter bilen. Så kan vi ju inte ha det så vi klippte ned häcken så han kan stå på gatan och klippa. 

Jag krattade och bar undan allt ris, rensade mellan buskarna och började ta bort gräset mellan häcken och gatan. Smala stråk av gräs, brännässlor och annat ogräs som inte är så snyggt på sommaren. Vi ska lägga täckbark istället har vi fått för oss.

Mitt på dagen bjöd Hjärtat på kaffe och macka i solen framför verandan. Sittandes på fårfäll i solen kändes livet ganska gott. 

Iväg till tippen, handlade jord, gödsel och täckbark på vägen hem. Lassade kärran full och det var nästan så jag kände ett liiiiiitet glädjeryck över att våren är i sikte, bara för att jag då kan hålla på i trädgården. Det är ju bland det bästa jag vet. 

Vid fem-rycket kändes det som ett dagsverke var gjort och vi gav oss för dagen. 

Vårt hus ligger på en återvändsgata för biltrafik men det är många som promenerar och cyklar förbi. Igår, Hjärtat gick ut först för att börja klippa, hörde jag honom prata med någon. Det var en gammal kompis från gänget, vi som hängde under uppväxten. Vi har inte så mycket kontakt nu mer än på sociala medier men hon bor i området. Hjärtat sa att jag var hemma så hon kom in en stund och fick se huset inifrån. Det var jätteroligt och det kändes som vi bara började igen där vi slutade för en massa år sedan. Hon går ofta förbi på gatan och nu enades vi om att någon gång i vår, när vi kan sitta ute, ska vi sammanstråla och uppdatera oss. Hon berättade att flera i gänget flyttat tillbaka. Bra betyg för området.

Sen gick det en timme eller två och nästa ”gamling” dök upp, en av de som kommit på tal på förmiddagen. Också en hel del massa år sedan vi sågs. Vi pratade en stund och hon kommer att hänga på när vår-fikat går av stapeln.

Jag blev glad i hjärtat av dessa två samtal och kände också att vintern släpper sitt grepp, allt tinar, både mark och människor. 

Idag fortsätter häckjobbet, täckbarken ska på. Träningsvärk? Javisst. Höften bråkar men jag tänker att jag slipper gå på gymmet åtminstone. 15 50-kilossäckar ska bäras och skyfflas ut. Sen kommer jag att vara mör men nöjd. Det är i alla fall planen.

Klippt häck, lassad kärra.

Jag måste ändå säga att vår julgran i uterummet var av god kvalitet, så här fin är den fortfarande. Men nu är det byebye. På tiden!

Tulpaner minsann. Ingen sol i sikte ännu men jag lever på hoppet.